Till mina kritiker
(Den utvecklingsbara sanningen)

När Copernicus arbete publicerades på 1500-talet, var det inte mycket värt i kritikernas ögon. Dessa var många gånger människor med skarp eller mycket skarp iakttagelseförmåga, som tillförde viktiga synvinklar och som hade sakliga argument för sina åsikter. Varken språkligt eller till viss del sakfaktamässigt höll Copernicus arbete, och till slut var det en hel lista med fel som dessa kritiker kunde redovisa. Likväl fanns det en revolutionerande sanningskärna i hans arbete som blivit bestående, som alla vet. Nämligen att hans arbete tillsammans med andra renässanspionjärers arbeten lyckades skapa ett helt nytt ”paradigm” när det gäller synen på vetenskap. Det vill säga att Copernicus tillförde nya hörnstenar till den dåvarande vetenskapsmodellen, genom att introducera begreppet UTVECKLINGSBAR SANNING, samt att han introducerade grunderna för briljansinstrumentet inom modern högre matematik. Det matematisk logiska arbetsverktyg som matematiken idag igenkänner som till varandra oförenliga och kompletterande logiska system (logiska system som skiljer sig från varandra i åtminstone ett axiom och/eller odefinierad term och/eller definition). Briljansinstrumentet identifierar och löser paradoxer, genomskådar illusioner och löser upp till synes hopplöst fastkörda moment 22 avseende exempelvis samhällssituationer/politiska och ekonomiska bedrägerier. Lösningen innebär alltid att gå utanför boxen av ett invant tänkande. Det är så upptäckter gjorts och görs i olika sammanhang. Man tänker utanför ett invant etablerat och konventionellt tänkande. Det nya tänkandet blir, precis när det föds/träder fram, ovant och okonventionellt. När det väl blivit accepterat och etablerat tar det över rollen som det invanda och konventionella tänkandet inom ramen för en ny box av tänkande och så fortsätter utvecklingen. Copernicus bytte ut ett axiom mot ett annat i den Romersk Katolska Kyrkans astronomiska världsbild.

När det gäller min insats, levererar jag egentligen bara ett antal utvecklingsbara ”sanningar”, som andra forskare mer eller mindre redan före mig har varit inne på. ”Sanningar” som andra nu får diskutera och kritisera, om de vill, men också vidareutveckla, förändra och förfina, där så behövs. Vilket är utmärkt när så sker. Det är ju så ”utveckling” blir ett faktum. Min insats består i att jag tillför ett idématerial, som ska initiera ytterligare tankar och reflektion. Jag initierar därmed förhoppningsvis ytterligare förändring och utveckling, vilket knappast kan vara till någons nackdel. Andra människor uppmuntras tillföra kunskaper och insikter som jag inte har.

Ur min synvinkel är det sålunda viktigt att mångas åsikter och synvinklar stimuleras och får komma till tals. Då finns en realistisk möjlighet till att vi kan uppnå en enastående framtida samhällsutveckling, som vi knappt kan föreställa oss idag! Där denna framtida samhällsvision på intet sätt är någon utopi, tomt prat, utan i högsta grad är verklighet. Tanken är också att stimulera till debatt i alla möjliga frågor, inklusive beträffande de uppenbara oegentligheter som finns i dagens ofullkomliga samhälle. Ett samhälle som med mångas kunniga bidrag som sagt kan göras mycket bättre! Ett viktigt steg mot ett bättre samhälle är att de STORA OFFENTLIGA UTREDNINGAR, som jag föreslår med anledning av mitt forskningsresultat, kommer till stånd.

Jag vill påpeka att det alltid är lätt att kritisera och hitta fel hos andra och i andras arbeten. Att SJÄLV leverera insikter om något svårbeskrivbart (i detta fall samhällets obalanser) och samtidigt leverera ett första utkast till förslag till hur dessa stora obalanser borde kunna rättas till, är något helt annat och betydligt svårare. Kanske borde ni som är mina kunniga kritiker fästa en smula mer fokus på att utveckla den utvecklingsbara ”sanningens” arbetsmetodik än att ägna så mycket av er säkra analysförmåga åt att gång på gång fastna, älta och nedvärdera en insats ämnad att förbättra samhället vi lever i? Visa alltså själva vad ni går för, är mitt förslag.


Den utvecklingsbara ”sanningens” arbetsmetodik är för mig att söka sanningen om det jag studerar och försöker förstå. Som en hjälp för att lättare förstå vad en utvecklingsbar sanning är för något ger jag följande inblick.

Den utvecklingsbara sanningen

1:a generationen av empirism är den typ av vetenskaplig observation (varseblivning) där man enbart tar hänsyn till objektiv förmåga att kunna upprepa kvantitativa händelser som går att mäta, väg, syntetisera (bygga) och analysera (vem som helst skall kunna upprepa ett visst experiment). Man tar inte hänsyn till att en sanning (kunskap) kan utvecklas (stegvis förändras) och förfinas (2:a generationen av empirism).  Inte heller tar man hänsyn till att för sammanhanget grundläggande logiska system (för sammanhanget styrande villkor på axiomnivå) inte får blandas ihop när man gör sin observation (3:e generationen av empirism). Man tar tar heller inte hänsyn till att det kan finnas unika händelser, som ej går att upprepa, exempelvis meteorologiska väderlekshändelser av jordklotets ständigt förändrande väderleksförändringar. Extremt komplexa sammanhang som regleras av åtminstone flera hundra miljarder samtidigt växelverkande och påverkande faktorer (4:e generationen av empirism).

Idag arbetar en majoritet av vetenskapen med 2:a generationen av empirism som arbetsverktyg. En förhållandevis liten del av vetenskapen (modern högre matematik och delar av fysiken) arbetar med 3:e generationen av empirism som arbetsverktyg. Under flera hundra år har forskare som Newton, Leibnitz och vissa andra forskare varit inne på att försöka vidareutveckla empirismbegreppet att också omfatta högre esoterik eftersom det ligger i sakens natur att enbart objektiv reproducerbarhet inte ens är i närheten av den beskrivande/förklarande holism som själva helheten av livet, universum, evolutionen, psykologin etc. innebär i sin totala totalitet. Det visar sig att så kallad högre esoterik tillhandahåller denna mycket avancerade beskrivande/förklarande holism. Att finna ett logiskt system som täcker in denna alltets övergripande holism på ett matematisk logiskt analyserbart och logiskt precist sätt anpassat till modern högre logik och dagens vetenskap har idag levererats av åtminstone Martinus kosmologi. För att göra Martinus kosmologi ännu mer begriplig/tillgänglig matematisk logiskt för en modern vetenskapsutövare, som är utbildad ofta enbart den mycket primitiva 2:a generationen av empirism. krävs, enligt min bedömning, en väsentlig vidareutveckling av empirismbegreppet. En ”bro”, byggd med redan kända verktyg från modern högre logik, behöver byggas, som överbryggar gapet mellan modern vetenskap och högre esoterik. Med hjälp av 3:e och 4:e generationerna av empirism skapas det verktyg (briljansinstrumentet i växelverkan med 4:e generationen av empirism) som möjliggör byggandet av en sådan ”bro”.

I min, på denna websida, publicerade uppsats  The Proposal for A Significantly Expanded Scientific Model, the 4th generation of empiricism redovisas ett förslag till en 4:e generationen av empirism.

Begreppet sanning är, som framgår av ovan, ett avancerat begrepp som hela tiden står under utveckling/förändring. Hur denna utveckling styrs konstitutionellt logiskt redovisas i nämnda uppsats. De fyra generationerna av empirism speglar utvecklingen av begreppet utvecklingsbar sanning som ett observerat fenomen eller sakförhållande som blir mer och mer utvecklad och förfinad att korrekt beskriva vad som är verklighet i det som observeras.

1:a generationen av empirism användes av åtminstone Pythagoras och Hippokrates (förmodligen ett samlingsnamn för flera läkare) under den Grekiska högkulturen ca 500 f. Kr. men föll i glömska under medeltiden.

Medeltidens vetenskapsmodell (ca 500 till ca 1500 e. Kr.)  = Dåvarande Romersk Katolska Kyrkans vetenskapsmodell (den överdrivna dogmatismens vetenskapsmodell). Kunskapen/sanningen (k/s) var absolut i betydelse stående över all invändning, oföränderlig och evig. K/s omfattade i huvudsak tre områden: 1) Bibelns ordagranna skapelsehistoria och övriga påståenden, 2) Astronomi (dåtidens världsbild baserad på Aristoteles och Ptolemios) samt 3) Medicin. Gjordes invändningar mot k/s kunde straffet bli banlysning/banbullor, förföljelse och/eller tortyr/rättsprocess (inkvisitionen) och i värsta fall leda till avrättning (att brännas levande på bål). Omtalade exempel på respektive banlysning och avrättning genom att brännas på bål är renässans-pionjärfallen Nicolaus Copernicus på 1500-talet (astronomin och den nya världsbilden genom ett känsligt axiombyte) samt Giordano Bruno år 1600. Bruno lade fram grunddrag för detaljer inom modern högre esoterik. Detaljer som idag är ännu mer utvecklade och också matematiskt logiskt förankrade inom ramen för ett mycket omfattande logiskt system med omfattande logiska förklarande härledningar inom åtminstone Martinus kosmologi.
Medeltidens vetenskapsmodell föll sönder därför att en rad pionjärupptäckter under renässansen inom framför allt medicin, fysik, matematik och astronomi lades fram som pekade på behovet att k/s behöver uppfattas som utvecklingsbar och inte absolut. Därmed var 2:a generationen av empirism introducerad/befäst inom det västerländska samhället i och med Newtons Principia Mathematica (1687).

2:a generationen av empirism
1:a generationen av empirism återupptäcktes, pånyttföddes från slutet av 1400-talet och vidareutvecklades fram till 1687 (Newton) varmed den 2:a generationen av empirism befästes (renässansen). Den 2:a generationen av empirism är därför lika med pånyttfödelsen av den 1:a generationen plus idén (meton) att vetenskapliga experiment nödvändigtvis skulle gå att reproducera (upprepas och därmed säkerställas obeorende av andra forskare).

3:e generationen av empirism
3:e generationen av empirism tillämpades långt innan Kristus på indirekt väg av filosofen Zenon genom att denne pekade på att det är fullt möjligt att konstruera logiska system som är absolut logiska inom sin ram men avviker från det logiska system som är sunt förnufts logiska system. Zenon löste inte sina paradoxer utan påvisade själva illusionismens grundläggande princip att luras med hjälp av logik genom att undanhålla viss nyckelinformation som jag i trilogin kallar för första spadtags-information. Copernikus återupptäckte 1543 fundamentet för 3:e generationen av empirism genom att introducera principen av axiombyte i ett befintligt logiskt system (den omtalade axiombytet i den Romersk katolska kyrkans Julianska kalender). På ca 1600-talet blev det möjligt att lösa åtminstone Zenons paradox Akilles och sköldpaddan därför att det logiska system som beskriver sunt förnuft i just det faller blev definierat avseende den saknade information (första spadtags-information) som saknas i Zenons logiska system. Jag går igenom just de detaljerna i trilogins del I. Samtidigt skulle det dröja fram till ca 1790-talet innan man på allvar inom matematiken började studera konsekvensen av axiombyten inom befintliga logiska system. Under perioden ca 1790-1830 utvecklade matematiker tillräcklig kunskap för att kunna formulera 3:e generationen av empirism distinkt tydligt inom ramen för vad jag i trilogin kallar till varandra oförenliga och kompletterande logiska system (så kallade komplementärer som förhåller sig till varandra som alternativa läror). Exempel på dylika kompletternde alternativa läror är hur de icke-euklidiska geometrierna hyperbolisk icke-euklidisk geometri, elliptiskt geometri och Riemannsk icke-euklidisk geometri förhåller sig till euklidisk geometri. En eller flera axiom, odefinierade termer och definitioner på logisk källarvåningsnivå ersätts med nya axiom samtidigt som vissa detaljer bibehålls från den euklidiska geometrin. Distinkt nya logiska system erhålles därvid och kan skapa dramatiskt förändrade ”verkligheter”. Exempel på dylika ”verkligheter” är när man skapar illusioner som är det samma som att man gömmer undan (mörklägger) ett eller flera axiom, odefinierade termer och definitioner avseende ett visst logiskt system samtidigt som man kanske tillför helt nya axiom, odefinierade termer och definitioner, och att man gör detta i sken av att man inte genomfört någon förändring. En illusion skapas då och som ger sken av att det är det ursprungliga logiska systemets grundvillkor som gäller när verkligheten är att det är delvis helt nya villkor som gäller. I trilogin redovisar jag åtminstone 20 samhällsillusioner som blir möjliga att genomskåda när den mörklagda (undanhållna) känsliga informationen väl redovisas och börjar analyseras. Exempelvis samhällets tre samhällsavgörande frågor I, II och III. Einsteins båda relativitetsteorier, samt kvantfysik och astrofysik är tydliga demonstrationsexempel på hur den 3:e generationen av empirism arbetar eftersom man ersatt åtminstone ett axiom inom motsvarande klassiska fysiks (Newtons fysiks) logiska system med nya logiska system enligt principen utvecklingsbar sanning som i praktiken i just de fyra fallen innebär ersättning av ett eller flera axiom, odefinierade termer och definitioner inom den klassiska newtonfysiken varmed man erhåller det som är fundamenten för ovan fyra exempel på 3:e generation av empirism-logiska system.

Fram tills nu har den 3:e generationen av empirism inom vetenskapen varit begränsad till objektivt reproducerbara exempel.

4:e generationen av empirism
Emellertid går grundvalarna för den 3:e generationen av empirism att vidareutveckla genom att generalisera begreppet sakinnehåll på strängnivå av bokstäver och ord på nivån av logisk källarvåning inom ett logiskt system. Vad som då träder fram är att sakinnehållet hos axiom, odefinierade termer och definitioner kan utvidgas att omfatta formuleringar som tydligt och klart uttalar sig om subjektivt sakinnehåll som livsexistentialism, känslor och subjektiva livsupplevelser som inte går att mäta eller väga utan är personliga. Hit hör även de många observationer (händelser) där antalet växelverkande och samtidigt påverkande faktorer i ett sammanhang tillåts växa över alla gränser som exempelvis meteorologiska väderleksförändringar som jag nämnde ovan. Vad som då sker är att begreppet 3:e generationen av empirism generaliseras så dels en objektivt reproducerbar del erhålles dels en unikt uppträdande del som inte går att mäta och väga men som har relevans genom sitt sakinnehåll på logiska källarvåningsnivå av hur axiom, odefinierade termer och definitioner är formulerade. Eftersom  axiom, odefinierade termer och definitioner är logiska byggstenar som har den logiska konstitutionella statusen att ej behöva bevisas logiskt ställs vi här inför att det på denna nivå är fullt möjligt att påstå saker utan att komma med logiskt bevis av påståendet genom att ge valda påståenden statusen av axiom, odefinierade termer och definitioner och därefter bygga olika logiska system som i detta läge strikt logiskt konstituitonellt vilar på en sakinnehållsbas av subjektivism (det unika eller livsexistentiella särpräglade). Fram träder då så kallade subjektivt orienterade logiska system som på sina konstruerade teoremnivåer beskriver exempelvis psykologiska fenomen, väderläksförhållanden, människokroppen medicinskt sett i holistiska helhetsbilder och ytterligare många sammanhang.

Här ges endast en kort beskrivning av mycket avancerade begrepp som för sin mer djupgående förståelse kräver en betydligt mer omfattande analys som också redovisar den ännu mer avancerade 4:e generationen av empirism (kopplingar till modern högre matematik). The Proposal for A Significantly Expanded Scientific Model, The 4th generation of empiricism, som finns för gratis nedladdning via:

Gratislänk

Vad som är viktigt att förstå är att begreppet sanning är ett minst sagt avancerat begrepp och att de fyra generationerna av empirism egentligen bara speglar utvecklingen av begreppet utvecklingsbar sanning där sanningen om ett observerat fenomen eller sakförhållande blir mer och mer utvecklad och förfinad i sin förmåga att korrekt beskriva vad som är verklighet i det som observeras.