Den utvecklingsbara sanningen
1:a generationen av empirism är den typ av vetenskaplig observation (varseblivning) där man enbart tar hänsyn till objektiv förmåga att kunna upprepa kvantitativa händelser som går att mäta, väg, syntetisera (bygga) och analysera (vem som helst skall kunna upprepa ett visst experiment). Man tar inte hänsyn till att en sanning (kunskap) kan utvecklas (stegvis förändras) och förfinas (2:a generationen av empirism). Inte heller tar man hänsyn till att för sammanhanget grundläggande logiska system (för sammanhanget styrande villkor på axiomnivå) inte får blandas ihop när man gör sin observation (3:e generationen av empirism). Man tar tar heller inte hänsyn till att det kan finnas unika händelser, som ej går att upprepa, exempelvis meteorologiska väderlekshändelser av jordklotets ständigt förändrande väderleksförändringar. Enormt komplexa sammanhang som regleras av åtminstone flera hundra miljarder samtidigt växelverkande och påverkande faktorer (4:e generationen av empirism).
Idag arbetar en majoritet av vetenskapen med 2:a generationen av empirism som arbetsverktyg. En förhållandevis liten del av vetenskapen (modern högre matematik och delar av fysiken) arbetar med 3:e generationen av empirism som arbetsverktyg.
I min, på denna websida, publicerade uppsats The Proposal for A Significantly Expanded Scientific Model, The 4th generation of empiricism redovisas ett förslag till en 4:e generationen av empirism.
Begreppet sanning är, som framgår av ovan, ett avancerat begrepp som hela tiden står under utveckling/förändring. Hur denna utveckling styrs konstitutionellt logiskt redovisas i nämnda uppsats. De fyra generationerna av empirism speglar utvecklingen av begreppet utvecklingsbar sanning som ett observerat fenomen eller sakförhållande som blir mer och mer utvecklad och förfinad att korrekt beskriva vad som är verklighet i det som observeras.
1:a generationen av empirism användes av åtminstone Pythagoras och Hippokrates under den Grekiska högkulturen ca 500 f. Kr. men föll i glömska under medeltiden.
1:a generationen av empirism återupptäcktes, pånyttföddes från slutet av 1400-talet och vidareutvecklades fram till 1687 (Newton) varmed den 2:a generationen av empirism befästes (renässansen). 3:e generationen av empirism tillämpades på indirekt väg av filosofen Zenon genom att denne pekade på att det är fullt möjligt att konstruera logiska system som är absolut logiska inom sin ram men avviker från det logiska system som är sunt förnufts logiska system. Zenon löste inte sina paradoxer utan påvisade själva illusionismens grundläggande princip att luras med hjälp av logik genom att undanhålla viss nyckelinformation som jag i trilogin kallar för första spadtags-information. Copernikus återupptäckte 1543 fundamentet för 3:e generationen av empirism genom att introducera principen av axiombyte i ett befintligt logiskt system (den omtalade axiombytet i den Romersk katolska kyrkans Julianska kalender). På ca 1600-talet blev det möjligt att lösa åtminstone Zenons paradox Akilles och sköldpaddan därför att det logiska system som beskriver sunt förnuft i just det faller blev definierat avseende den saknade information (första spadtags-information) som saknas i Zenons logiska system. Jag går igenom just de detaljerna i trilogins del I. Samtidigt skulle det dröja fram till ca 1790-talet innan man på allvar inom matematiken började studera konsekvensen av axiombyten inom befintliga logiska system. Under perioden ca 1790-1830 utvecklade matematiker tillräcklig kunskap för att kunna formulera 3:e generationen av empirism distinkt tydligt inom ramen för vad jag i trilogin kallar till varandra oförenliga och kompletterande logiska system (så kallade komplementärer som förhåller sig till varandra som alternativa läror). Exempel på dylika kompletternde alternativa läror är hur de icke-euklidiska geometrierna hyperbolisk icke-euklidisk geometri, elliptiskt geometri och Riemannsk icke-euklidisk geometri förhåller sig till euklidisk geometri. En eller flera axiom, odefinierade termer och definitioner på logisk källarvåningsnivå ersätts med nya axiom samtidigt som vissa detaljer bibehålls från den euklidiska geometrin. Distinkt nya logiska system erhålles därvid och kan skapa dramatiskt förändrade ”verkligheter”. Exempel på dylika ”verkligheter” är när man skapar illusioner som är det samma som att man gömmer undan (mörklägger) ett eller flera axiom, odefinierade termer och definitioner avseende ett visst logiskt system samtidigt som man kanske tillför helt nya axiom, odefinierade termer och definitioner, och att man gör detta i sken av att man inte genomfört någon förändring. En illusion skapas då och som ger sken av att det är det ursprungliga logiska systemets grundvillkor som gäller när verkligheten är att det är delvis helt nya villkor som gäller. I trilogin redovisar jag åtminstone 20 samhällsillusioner som blir möjliga att genomskåda när den mörklagda (undanhållna) känsliga informationen väl redovisas och börjar analyseras. Exempelvis samhällets tre samhällsavgörande frågor I, II och III. Einsteins båda relativitetsteorier, samt kvantfysik och astrofysik är tydliga demonstrationsexempel på hur den 3:e generationen av empirism arbetar eftersom man ersatt åtminstone ett axiom inom motsvarande klassiska fysiks (Newtons fysiks) logiska system med nya logiska system enligt principen utvecklingsbar sanning som i praktiken i just de fyra fallen innebär ersättning av ett eller flera axiom, odefinierade termer och definitioner inom den klassiska newtonfysiken varmed man erhåller det som är fundamenten för ovan fyra exempel på 3:e generation av empirism-logiska system.
Fram tills nu har den 3:e generationen av empirism inom vetenskapen varit begränsad till objektivt reproducerbara exempel. Emellertid går grundvalarna för den 3:e generationen av empirism att vidareutveckla genom att generalisera begreppet sakinnehåll på strängnivå av bokstäver och ord på nivån av logisk källarvåning inom ett logiskt system. Vad som då träder fram är att sakinnehållet hos axiom, odefinierade termer och definitioner kan utvidgas att omfatta formuleringar som tydligt och klart uttalar sig om subjektivt sakinnehåll som livsexistentialism, känslor och subjektiva livsupplevelser som inte går att mäta eller väga utan är personliga. Hit hör även de många observationer (händelser) där antalet växelverkande och samtidigt påverkande faktorer i ett sammanhang tillåts växa över alla gränser som exempelvis meteorologiska väderleksförändringar som jag nämnde ovan. Vad som då sker är att begreppet 3:e generationen av empirism generaliseras så dels en objektivt reproducerbar del erhålles dels en unikt uppträdande del som inte går att mäta och väga men som har relevans genom sitt sakinnehåll på logiska källarvåningsnivå av hur axiom, odefinierade termer och definitioner är formulerade. Eftersom axiom, odefinierade termer och definitioner är logiska byggstenar som har den logiska konstitutionella statusen att ej behöva bevisas logiskt ställs vi här inför att det på denna nivå är fullt möjligt att påstå saker utan att komma med logiskt bevis av påståendet genom att ge valda påståenden statusen av axiom, odefinierade termer och definitioner och därefter bygga olika logiska system som i detta läge strikt logiskt konstituitonellt vilar på en sakinnehållsbas av subjektivism (det unika eller livsexistentiella särpräglade). Fram träder då så kallade subjektivt orienterade logiska system som på sina konstruerade teoremnivåer beskriver exempelvis psykologiska fenomen, väderläksförhållanden, människokroppen medicinskt sett i holistiska helhetsbilder och ytterligare många sammanhang.
Här ges endast en kort beskrivning av mycket avancerade begrepp som för sin mer djupgående förståelse kräver en betydligt mer omfattande analys som också redovisar den ännu mer avancerade 4:e generationen av empirism (kopplingar till modern högre matematik). The Proposal for A Significantly Expanded Scientific Model, The 4th generation of empiricism, som finns för gratis nedladdning via:
Vad som är viktigt att förstå är att begreppet sanning är ett minst sagt avancerat begrepp och att de fyra generationerna av empirism egentligen bara speglar utvecklingen av begreppet utvecklingsbar sanning där sanningen om ett observerat fenomen eller sakförhållande blir mer och mer utvecklad och förfinad i sin förmåga att korrekt beskriva vad som är verklighet i det som observeras.
