HÖG TID FÖR ETT NYTT EKONOMISKT SAMHÄLLSSYSTEM!

Lösningen innebär att principen för marknadsekonomi vidareutvecklas: Pengar görs gratis, genom lag, och blir helikopterpengar. Praktiskt så delas pengar ut som gåva till folk och företag. Dagens brist på pengar förvinner därmed på ett ögonblick, och utan att inflation uppstår visar min samhällsforskning.

Observera att pengar, när man sätter sig in i ämnet, inte kostar något att tillverka och därför redan är gratis för dagens tillverkare (centralbanker och banksystemet). Tillverkningskostnaden är försvinnande liten jämfört med det värde pengar representerar när de väl ligger på bordet.

När pengar förs ut som gåvor (helikopterpengar) stannar de kvar i samhället i stället för att som idag: pengar förs ut i samhället som lån mot ränta, och måste lämnas tillbaka till banker och centralbanker som a) amorteringar (pålagd avgift eftersom du med din arbetsinsats arbetar ihop amorteringen), och sedan b) ränta (pålagda avgift som också betalas med din utförda arbetsinsats).

Idag skapar det ständiga återlämnandet av pengar till banker upprepade vågor av brist på pengar i samhället. Vem har inte hört politikers ständiga klagan: Tyvärr råder det brist på pengar till finansiering av…. Vi kan inte trolla med knäna, utan alla måste rätta mun efter matsäcken och anpassa sig.

När a) amorteringar och b) räntor försvinner blir människor och företagare fria att själva bestämma över vad man vill syssla med och förverkliga. Man kan börja bestämma över vilken typ av samhälle man gemensamt vill skapa enbart genom det sätt som man väljer att förverkliga sin dagliga verksamhet. Alltså inte begränsat till idag tröga beslut inom riksdag, kommun och landsting. Ett sålunda enkelt sätt att föra ut stärkt demokrati till folk och företagande: genom lag göra pengar gratis till ALLA.

Lån mot ränta utgör idag en hämsko av samhällsutveckling. En hämsko som en liten grupp av personer i samhället (personerna bakom centralbanker och banker) utövar på människor och företag. Med vilket syfte? Varför har denna kontroll införts? Vad är ditt svar?

Min forskning visar, att hämskon, som började byggas på 1600-talet och så småningom fick namnet den svenska modellen (införande av banksystem och centralbank i Sverige och efterhand det parlamentariska systemet i ersättande av regentmakt), består grundläggande i att ovan lilla grupp personer idag i praktiken bestämmer över vilka sysselsättningar som skall pågå i en nation. Det som kallas BNP-sysselsättningar och därmed lönegrundande arbetstillfällen. Konsekvensen av BNP-principen är att inte all sysselsättning som pågår i samhället ger pengar i plånboken.

Ideellt arbete, hobbysysselsättningar och fritidsaktiviteter är idag oftast helt oavlönade, men innebär likväl en sammanlagd mycket omfattande utförd arbetsinsats i samhället. Lägg till detta sysselsättningar och projekt som inte förverklas eller effektivt hålls tillbaka av bankväsendet och av staten därför att du som utövare inte blir beviljad lån mot ränta att kunna starta upp och genomföra din verksamhet. Det är så styrningen ser ut och avgör vilka projekt i samhället som tilldelas pengar till förverkligande. I statliga sammanhang sker styrningen med hjälp av skattemedel och politiska beslut i stället för beslut på en bank och i en centralbank.

När hämskon försvinner blir konsekvensen att människor och företag blir fria att själva bestämma vad de skall fokusera på och förverkliga i sina liv. Skillnaden är kort sagt enorm jämfört med dagens samhälle.

En absolut oerhörd positiv förändring i riktning mot frihetsskapande blir därför konsekvensen av borttagande av lån mot ränta genom införande av gratis pengar till ALLA. Kan du se det?

Idag gäller att centralbanker och banker är en typ av företag (ägs av aktieägare) som idag inte behöver gå med vinst för att överleva. Inte behöver ta av sin vinst om de råkar i ekonomiskt obestånd. Hela folk har i princip beordrats (genom regerings och riksdagsbeslut) att gå in och rädda banksystemet med skattepengar (bankräddningspaket) när sanningen är att bankväsendet skulle kunna rädda sig självt hur lätt som helst genom att trycka på knappen till den egna penningtillverkande maskinen. Men så sker inte. Man får inte ens prata om det.

Här vill jag att du skall se att bankväsendet med centralbanker i spetsen redan lever efter mottot att pengar skall vara gratis. Ett motto som de själva uppfunnit därför att de kontrollerar egen penningtillverkning! De har en egen penningtillverkande maskin i sina lokaler. Har du en egen sedelpress i din källare? Får vanliga företag och vänliga människor ha en egen sedelpress i sina källare?

Att ha en egen penningtillverkande maskin i sina lokaler är ett beslut som ovan grupp av personer tagit över huvudet på vanligt folk och företagande. Ända sedan 1600-talet har man tagit detta beslut utan att fråga folk och företagande i berörda nationer om lov. Har du blivit tillfrågad? Har dina föräldrar eller mor och farföräldrar blivit tillfrågade? Tror inte det!

Här bevittnar vi därför en typ av företag som i hemlighet, i för allmänheten dolda affärsavtal med sig själva som motpart, tillverkar och lånar pengar till sig självt och till samhället i övrigt. Bland all låneverksamhet finns en dold låneverksamhet och rader av hemliga affärsöverenskommelser, så utomordentligt förmånliga och sofistikerada, att lånen till självt i princip, och med lätthet, kan göras i princip amorterings och räntefria. Varför?

Svaret är, visar min forskning, att eftersom det är banker och centralbanker som bestämmer över vilka institutioner och personer i samhället som skall lånebeviljas har de naturligtvis hur lätt som helst att bevilja lån också till sig själva. Till vänner och bekanta utan att samhället i övrigt har någon som helst insyn i vad som sker. Allt det här döljs bakom det som kallas banksekretess. 

Den här typen av mörklagt låneförfarande, i mycket stora summor pengar, avslöjades pågå, i slutfasen när tre storbanker sveptes bort i kollaps 2008 på Island. Det är alltså dokumenterad ekonomisk historia som berättar bland annat denna pikanta detalj, och som det inte var meningen skulle bli känd.

Åtminstone de japanska och amerikanska centralbankerna tillämpar till och med gåvor till sig själv och till vänner och bekanta helt öppet i form av så kallad quantitative easing insatser. FED håller både Nasdaq och Dow Jones under armarna med ”konstgjord andning” genom stora eller mycket stora uppköp av aktier, i princip dagligdags, för att hålla en vacklande marknad (läs börser av olika slag) på någorlunda stabil kursnivå.

FED gick 2008 in med väldiga penninggåvor till det amerikanska försäkringsbolaget AEG under finanskrisen i sviterna av Lehman Brother-kraschen. Det visade sig att vännen AEG hade tagit familjekassan och gått ill ”kasinot” och slagit vad med kundernas (familjens), i största förtroende inbetalade försäkringspengar, och förlorat vanskliga vadslagningar karaktäriserade av stor risk i olika typer av värdepapper (det som kallas skuggbankssektorn köp och försäljningar i världsekonomin). Det visade sig att FED snabbt ställde upp för sin vän. Det tog bara i princip timmar. Så enkelt var det att hosta upp åtskilliga miljarder dollar till en vän. Utan kostnad eftersom FED trollade fram pengarna ur tomma luften som man trycker på Enter på en dator.

I Japan är den japanska centralbanken idag landets största ägare inom den samlade japanska industrin. Kostnad = noll Yen eftersom pengar tillverkas gratis hos en centralbank. Man har sin egen Yentillverkning i egna lokaler.

Privata aktieägare i bakgrunden till den japanska centralbanken har alltså berikat sig själva, utan att det kostat dem en enda Yen. Samtidigt har dessa personer, genom bulvaner, tagit sig in i styrelserummen på en hel rad japanska storföretag. Vilka helt vanliga japanska företag har en sådan enastående affärsmöjlighet? Varför får vi höra så lite om detaljer som dessa i media?

Officiellt heter det att den japanska centralbanken i samarbete med det japanska parlamentets över och underhus, i all välmening, önskat och önskar hålla den sedan ca 30 år pågående högkonjunkturen (ja du läste rätt: högkonjunktur som råder i Japan sedan åtminstone två årtionden) på stadig kurs, och kursnivå avseende den japanska börsen, i ett ekonomiskt klimat av i princip nolltillväxt eller tillväxtstagnation i Japan under långa tidsperioder (ej alla tidsperioder) sedan ca 1989. Det är tillväxten som är problemet i Japan heter det i den officiella samhällsdebatten, och så får man det att låta som om Japan har problem när man hela tiden har en högkonjunktur!

Känner du till att japanska ungdomar har råd att festa på ett sätt i Tokyo som starkt skiljer sig från hur ungdomar har råd att festa i exempelvis Berlin, Stockholm, Sidney o.s.v. Är det inte lite märkligt att man i den officiella globala ekonomiska debatten framställer Japan som ett problemland när det gäller ekonomi? Hur har de där helt vanliga tonåringarna och unga kariäristerna råd att festa som de har i Tokyo?

Är det jag, som samhällsforskare och forskare i  ren matematik och tillämpad teknisk fysik, som är dum i huvudet, eller är det information som undanhålls oss vanliga människor när vi gör vårt bästa att försöka förstå vad som egentligen pågår ekonomiskt i världen och i lilla Sverige? Hur tänker du?

Man har inte lyckats få fart på den japanska BNP-tillväxten annat än i perioder heter det i i den officiella världsversionen av vad som sker ekonomiskt i Japan. Högkonjunkturen är inget problem, men den detaljen omnäms nästan inte i den internationella ekonomiska samhällsdebatten. Högkonjunkturen har pågått ovanligt länge nu och med hjälp av extremt stora japanska statliga budgetunderskott som, hör och häpna, det japanska folket bekostat.Alltså inte IMF eller utländska banker eller institutionella investerare av olika slag, utan det japanska folket.

Det är därför sakligt att påstå, menar jag, att det japanska folket har lurats in i en försåtlig situation. Det är nämligen det japanska folket som bekostat och fortsätter att bekosta sin egen statsapparats stora ekonomiska satsningar i form av stora infrastrukturprojekt som byggande av broar, vägar och andra projekt, genom att låna ut till staten (år 2017 var Japans statsskuld, 253 procent av Japans BNP, världens största statsskuld). Till och med Grekland ligger i lä…

Den försåtliga situation för det japanska folket är att det japanska folket först har utfört arbetsinsats en gång för att få ihop sitt utlånade kapital (efter inbetald skatt på intjänat kapital) till sin egen statsapparat. Sedan måste man arbeta ihop pengar ännu en gång, för att via inbetalda skatter till staten, betala tillbaka till sig självt sina egna utlånade pengar till staten.

Låter den japanska samhällsekonomin som ett människovänligt ekonomiskt system? Och då har jag bara skrapat på ytan av det. Låter det inte lite knäppt? Som om något är allvarligt fel i ekvationen i Japan? Vad är din åsikt? Så här ser det alltså ut när man börjar syna dagens bank och centralbankssystem i sömmarna som samhällsforskare. I nation efter nation. I pyttelilla Danmark. I Finland. I Norge och de övriga drygt 200 länderna i värden.  I trilogin följer en hel lista med till synes knäppheter, som visar sig vara fakta, som går att vedimera, i en just nu minst sagt orättvis och människoovänlig ekonomisk värld. Är det ett sådant människoovänligt ekonomiskt världssamhälle vi vill ha? Vad för typ av samhälle vill du ha? Låt oss börja i det lilla. Låt oss börja i vårt eget Sverige. Vilken typ av samhälle vill du ha i Sverige?

Japans centralbank skulle hur lätt som helst, en gång för alla, kunna betala tillbaka till det japanska folket vad den japanska staten är skyldig sitt eget folk. Men så sker inte. Samtidigt har privatpersoner i bakgrunden, som ägare till den japanska centralbanken, med egentillverkade pengar, köpt in sig och blivit största ägare inom den japanska industrin, och med hjälp av sina bulvaner i princip kontrollerar denna genom pågående styrelsebeslut.

Japan är ett av de länder i världen som har importerat den svenska modellen från lilla Sverige, som står som exportör av den numera världsberömda svenska modellen. Lilla Sverige är alltså det land i världen där experimentet: Den Svenska Modellen startades upp. Sverige är en nation i vilken centralbanksekonomi kombinerat med bankväsende tog sina första späda spadtag, med början på 1600-talet, samtidigt som krafter i det svenska samhället började manövrera ut Sveriges dåvarande regentmakt från att ha kontroll över Sveriges penningtillverkande maskiner.

1974, den sjätte regeringsformens år, eller exakt 306 år senare, var det år då den svenska regentmakten fullständigt, till hundra procent, förlorade makten över Sveriges penningtillverkande maskiner.

Det tog alltså 306 år för krafterna inom banksystemet i Sverige, inom ramen för sitt arbetsverktyg, den svenska modellen som i steg på steg implementerades i den svenska styrelsemakten, att fullständigt ta över makten över Sveriges penningtillverkande maskiner och tillika regerings och riksdagsbeslut. Därmed har du fått klart för dig att regering och riksdag i Sverige är synonymt med centralbanks och bankmakt i Sverige. Det är bara på ytan som det verkar som om det är svenska folket som genom folkrepresentation styr Sverige genom Sveriges regering, riksdag, kommun och landstingsstyren.

Varje annat land i världen, ca 200 länder av världens nuvarande ca 204 nationer, har idag sin speciella historia att berätta i sin unika variant av import av den svenska modellen.

Idag är det bland annat Iran och Nordkorea som inte tillämpar den svenska modellen. Varför är det sådan press på dessa länder storpolitiskt tror du? Är det för att förhindra att de har kärnvapen? En typ av argument som vi får höra  gång på gång via meida? Kanske finns det en hund begraven i vad som storpolitiskt pågår? Kanske handlar det om att centralbankskrafter, med sin minst sagt enastående affärsmodell av gratis pengar till sig självt, i världen vill införa centralbanksekonomi och den svenska modellen i dessa länder och därmed uppnå inget mindre än världsherravälde över världen samtliga nationer i världen. Det är inte ett osannolikt påstående. Vad är din uppfattning?

Hur gick det till när Irak införde centralbanksekonomi inom ramen för den svenska modellen (läs: parlamentarisk förbundsreprblik) 2003 och diktatorn Saddam Hussein störtades och principen för den svenska modellen inom ramen för demokrati skulle införas i landet? Var det för att ge Irak demokrati, eller var det för att påtvingat införandet den svenska modellens variant av centralbank och underliggande bankväsende och statsväsende som blev parlamentarisk förbundsreprblik med sin variant av parlamentarism?

Varför berättar inte media om den här typen av analyser? Varför får vi vanliga människor bara höra om kärnvapen och kärnvapenavtal, och till detta en profsunderhållning, likt en en skrattretande liten parentes på ett fullfjädrat coluseum i Rom under antiken, om en nutida amerikansk president som beter sig som en fyraåring som inte lämnat blöjstadiet, och fortfarande går omkring och suger på nappen, och minst sagt beter sig som ett litet barn i storpolitiken, och vi, den vanliga människan, inte får ta del av ingående analyser om marknadsekonomi inom ramen för centralbanksekonomi a´la svenska modellen.

Det vill säga vi vanliga människor tillhandahålls en underhållande såpopera som inte går av för hackor men som ger föga information om vad som egentligen pågår ekonomiskt och storpolitisk i världen. Vi vanliga människor får höra i princip ytkrafs som är så tillrättalagt och ofarligt för centralbanksmakten i världen att analyserna i princip endast handlar om ytliga symtom. Inte om de djupast liggande styrande faktorerna i begreppet centralbanksekonomi, bankväsende och tillämpande av den svenska modellen i sina över drygt 200 varianter i världen idag.

Pudelns kärna, menar jag, är att vi här bevittnar en typ av företag i världsekonomin (banker och centralbanker och parlamentarism enligt den svenska modellen) som genom eget bevåg över huvudet på hela folk och miljontals företagare, gett sig själva rätten, att tillverka en vara (pengar), utan kostnad, och sedan sälja pengar dyrt till övriga samhället.

Kan du svara på vilka vanliga företag som idag ens är i närheten av att ha denna enastående affärsmöjlighet av 1) egen sedelpress i sin källare och 2) en regel som säger att du inte behöver ta av din vinst om du hamnar i ekonomiskt obestånd? Pudelns kärna är därför att rätten till gratis pengar behöver göras till en rätt att gälla för ALLA i samhället. Inte bara för bank och centralbanksägare, som idag. Det är den frågan som måste börja diskuteras nu i åtminstone den svenska samhällsdebatten, menar jag. Rätten till gratis pengar till ALLA.

En slutsats av ovan är att det sakligt sett är en utomordentlig frihet att ha ständig tillgång till gratis pengar i vad än man företar sig. En slutsats som alla förstår. Trilogin beskriver hur rätten skall genomföras i praktiken.

Det är inte svårt att förstå att en sakligt sett helt fantastisk samhällsstimulans skulle förverkligas om ALLA kan börja köpa det man behöver och komma igång med sina favoritprojekt man glöder för. 

Nyckeln är att hela tiden föra ut exakt så mycket pengar till samhället som samhället kan svälja i ögonblick efter ögonblick, övervakat av superdatorer. Byten av varor och tjänster hit och dit helt enkelt. Den digitala tidsåldern möjliggör hur mycket pengar samhället kan svälja i ögonblicket utan att inflation uppstår (se trilogin).

Betänk nu: lån mot ränta, skatter, skattesystem och all arbetslöshet försvinner med ett penndrag, därför att finansiering ordnas gratis och utan svårhet. Utan tvekan goda nyheter! Staten, kommunerna och landstingen har inte längre finansieringsproblem för skola, vård, omsorg, bostadsbyggande och väldiga infrastrukturprojekt, eftersom också dessa stora samhällsansvar för ALLAS VÄL inryms i kakan som nu plötsligt och garanterat räcker till ALLA. Rätten till penningtillverkande maskiner (denna gång folkets gemensamt ägda och kontrollerade maskiner) är därför en minst sagt angelägen fråga som behöver börja diskuteras. Vad är din åsikt?

Av anledningar, som trilogin analyserar på djupet, får inte dagens ekonomer lära sig vad pengar är, och hur man resonerar enligt ovan. Två samhällsavgörande frågor I och II av tre I, II och III (se analys längre ner) har gått våra ekonomer, företagare och hela folk förbi.

Det har, visar analys, och detta är en obehaglig upptäckt, inte varit meningen att samhället skall veta vad som egentligen pågår när det gäller pengars djupare innebörd och hantering.

Våra ekonomer, företagare, politiker och helt vanligt folk kan i motsvarande grad inte lära ut till nya generationer vad som grundläggande styr ett samhälle när det gäller pengar eftersom man inte vet vad pengar är. Man vet bara på ytan. Då man saknar denna djupare kunskap kan man heller inte lära ut vad som behöver göras för att få dagens marknadsekonomi, som är i stor obalans, att tillfriskna och bli strålande vital, hälsosam. Det saknas alltså kunskaper på många håll just nu. Den här websidan pekar på kunskap som behöver skapas medvetenhet kring.

Professorer, de det gäller som trots allt vet, vågar inte berätta. Man löper risk att förlora sina anställningar på universitet och högskolor det handlar om. Bli utsatta för vanära och akademisk mobbing om man börjar berätta vad pengar är, och vad som egentligen behöver göras när det gäller rätten till gratis pengar till ALLA.

Jag själv är matematiker, och självständigt verkande utanför de akademiska institutionerna, med syftet att få frihet att kunna säga och framföra vad jag kommer fram till i min forskning. Sedan 13 årsåldern försöker jag förstå vårt samhälle och de regler som egentligen styr nationers ekonomier och världsekonomin inom ramen för marknadsekonomi.

Syftet med min samhällsforskningsdel är att lägga fram förslag till en betydligt bättre fungerande marknadsekonomi med början i Skandinavien, och sedan vidare till övriga världen. En marknadsekonomi som skall fungera markant mer utvecklat avseende byte av varor och tjänster och människors och företagares möjligheter att förverkliga sina projekt på också ett människovänligt sätt där människor och naturen, vår planet mår bra.

Nedan text som avslutar denna websidas sammanfattning är skriven av min bror Göran.

TRILOGIN I KORTHET: Alla vet att världens ekonomi (idag en dysfunktionellt fungerande marknadsekonomi) styrs av det som populärt kallas ”kapitalism” (centralbanksekonomi är ett adekvatare namn, eftersom även så kallade kommunistiska och socialistiska länder i själva verket är ”kapitalistiska” i den bemärkelsen att de tillämpar räntebaserad utlåning av pengar, ytterst via centralbanker, medan ”den privata äganderätten” – kapitalismens andra hörnsten – som vi vet, är satt på undantag i kommunistiska länder, vilket dock inte berör innehållet i trilogin). Mindre känt är hur det gick till när denna kapitalism/centralbanksekonomi en gång i tiden uppstod, att den i själva verket grundar sig på ett svårgenomskådat BEDRÄGERI (läs: åtminstone 7 allvarliga lagbrott visar analys) som har byggts upp sedan århundraden, och alltjämt styrs, av EN DOLD MAKT I SAMHÄLLET, ”en makt i makten” utanför det demokratiska systemet (regerings och riksdagsnivån och nivåer därunder), skulle man kunna säga. För att kunna avslöja den saken måste man ha speciella talanger och en särskild matematisk begåvning. Man måste vara duktig på det som kallas ”konstitutionell logik”, en av de styrkor Per Lundgren tränat upp. Det är en teknik där man avlövar det man vill undersöka från allt oväsentligt, för att sedan undersöka hur det gick till när det hela slog rot, eventuellt långt bak i tiden – vilket kan vara mycket avslöjande. Vi lever sålunda alla idag i – och är offer för – ”en bedragarekonomi”, vilket är trilogins avsikt att visa i dess första två delar.

I trilogins tredje del, och glimtvis även i dess andra, demonstrerar Per den fullt realistiska möjligheten att vi alla kan skapa en betydligt rättvisare och mer blomstrande samhällsekonomi än dagens, grundad på GÅVOPRINCIPEN, lika villkor för alla människor, dvs inte som idag på ojämnt fördelade pengar på mycket ojämlika villkor. Det vill säga ett samhälle där pengar är GRATIS, och bara fungerar som det smörjmedel i samhällsekonomin som är pengars egentliga funktion, dvs att underlätta utbytet av varor och tjänster. Faktum är att lokala jordsamhällen under ledning av framsynta historiska personer redan har gjort experiment med alternativa samhällsekonomier i den riktningen. Vi tänker då inte på ”kommunistisk planekonomi”, utan på betydligt smartare och effektivare experiment som i något fall varit i bruk och till stort gagn för människor under flera hundra år: Kung Henry I:s tallysystem i England, Benjamin Franklins framgångsrika samhällsexperiment i Amerika på 1700-talet, Abraham Lincolns finansiella åtgärd under amerikanska inbördeskriget (som förmodligen kostade honom livet), kommunpolitikernas experiment på ön Guernsey i Engelska kanalen under perioder mellan åtminstone 1816-1958, samt Hjalmar Schachts framsynthet som lyfte Tyskland ur 1930-talsdepressionen. Historiska belägg för ett betydligt effektivare samhällsekonomiskt system än ”kapitalism” saknas sålunda inte. Per ger i trilogis avslutande del utifrån sina matematiska kunskaper på dylika historiska grunder ett lättbegripligt förslag till en ny slags samhällsekonomi i vår tid som torde gynna nästan alla människor. Men innan någon som helst förändring kan ske, måste roten till dagens onda, dvs det bedrägliga, undanröjas. Annars är förändring inte möjlig. Och för det krävs FÖRSTÅELSE AV PROBLEMET, vilket Per bidrar till.

Det så kallade bankväsendet började ”i tidernas begynnelse” (i detta fall på medeltiden, på ca 900-talet) i delar av nuvarande Europa principiellt sin verksamhet, då med utlåning av ”riktiga pengar”, huvudsakligen i form av rika människors depositioner, som guldsmeder (dåtidens bankirer) i egenskap av depositionsförvaltare i stor utsträckning, obs, FÖRSKINGRADE från sina uppdragsgivare och började låna ut mot ränta (trots Bibelns varningar för den saken). Senare utvecklades med tiden metodiken, genom att man kom på att det var så gott som riskfritt att dessutom FÖRMERA utlåningen byggt på ”luft” (luftdepositioner), dvs med pengar som man inte hade, en form av PENNINGFÖRFALSKNING. Därmed var det som banker över hela världen idag förskönande kallar ”fractional reserve banking”, FRB, fött. Sista affärssteget har tagits i dataåldern i och med att affärsbankerna, i likhet med centralbankerna, nu STRUNTAR I DEPOSITIONER (som förr ansågs nödvändiga som back up) och tillverkar nya utlåningspengar helt fräckt helt och hållet ur tomma luften genom att knappa in datasiffror på ett konto, även det givetvis ren och skär penningförfalskning. Referenser till att det faktiskt förhåller sig så redovisas i boken samt i extratexten med rubriken ”Hjälp till de stora utredningarna angående det perfekta kriminella systemet som har byggt sin egen statsapparat i åtminstone 173 nationer”, som återfinns på hemsidan www.nyaekonomiskasystemet.se. Även den visselblåsande bankmannen och insidern Michael Kumhofs korta föredrag i den här videon ger belägg för bankernas i system satta penningförfalskning: https://www.youtube.com/watch?v=uCyQUkPizIY . Intressant att konstatera är sålunda att dagens kommersiella bankutlåning en gång i tiden började som ett förskingringsbedrägeri, som senare kom att utvidgas med falskmynteri, och, som vi strax ska se, som lök på laxen, också kom att handla om urkundsförfalskning. Idag har man dessutom utvidgat bedrägeriarsenalen med penningtvätt (se nya del I av trilogin hur det går till) i jättelik global skala utan att människor i gemen förstår den saken. Inte ens media har ännu lyckats genomskåda detta. Än mindre samhällets ekobrottsförebyggande myndigheter inklusive polisen. Min gissning är att penningtvätteriet hamnar under dessa myndigheters radar helt enkelt därför att det är alltför sofistikerat. I alla de nämnda brottshänseendena måste man ge upphovsmännen credit, då de gjort ett imponerande jobb från kriminell synpunkt! Detta historiska skeende måste man ta med för förståelsen, när man nu i modern tid bedömer bankerna och häpnar inför deras påkostade marmorpalats. Även Sveriges idag högt ansedda och ”anrika” riksbank började i själva verket sin verksamhet på detta kriminella sätt. Det tredje och kanske allvarligaste brottet som hör ihop med bankverksamhet är som vi nyss antydde URKUNDSFÖRFALSKNING. Banker lånar nämligen generellt ut pengar tillverkade ur tomma luften, som de utan att skämmas det minsta oriktigt påstår är deras egna – annars kan man ju inte kräva tillbaka dem! – pengar som i själva verket saknar en formell, d.v.s. en i lag fastslagen, ägare – ty någon sådan lag finns inte – vilket är en absolut huvudsak i Per Lundgrens trilogi. Banker generellt lånar alltså ut, och kräver tillbaka med ränta, något som sålunda dels är tillverkat ur tomma luften, och som man formellt inte är ägare av (ett faktum som alla som sitter med dyra banklån kanske borde ta sig en funderare över…).

Men det finns ett ännu större saksammanhang att förstå – hör och häpna – nämligen det dolda och destruktiva syftet med CENTRALBANKSEKONOMI (dvs kapitalism) i sig, som är det riktigt stora systemsatta och samhällsskadliga bedrägeriet bakom kapitalismen i dess hela vidd världen över: Grundbulten i centralbanksekonomi är att medvetet (dvs på ett planlagt sätt), och definitivt helt i onödan, se till att det alltid föreligger EN BASAL BRIST på pengar i samhället, i alla samhällsmaskinerier. Är det någon som inte har hört den offentliga sektorns mantra: ”Det har vi inte råd med”? Och varför denna brist? Jo, ty då TVINGAS alla medellösa enskilda människor i stort sett, och även institutioner såsom företag, kommuner, landsting och motsvarande, och även hela länder, som vill realisera planer, önskedrömmar, eller när det gäller människor, ofta bara för att klara livhanken och få tak över huvudet, in i fållan att bli LÅNTAGARE av pengar hos organiserade bankirer – mot RÄNTA, dvs skuldsätta sig. En ränta som ensidigt gynnar den utlånande parten och missgynnar den låntagande, en ränta som hela tiden mal på och spär på den grundläggande bristen på pengar i samhället – som gör att människor och institutioner måste låna ännu mer, varvid det som kallas en ond cirkel därmed är ett faktum. Ty det enda sätt i stort sett på vilket nya pengar tillförs samhället i en centralbanksekonomi är via LÅN. Centralbanksekonomi (kapitalism) är synonym med denna låneekonomi. Som bonus håller bristen på pengar också tillbaka samhällsutvecklingen, i linje med centralbanksekonomins arkitekters önskemål av skäl som redovisas i trilogin. Smart uträknat av dem som tjänar på det, men nu avslöjat av Per Lundgren och även av andra forskare. ”Den som är satt i skuld är ofri.” Det gäller enskilda individer likaväl som hela länder. Om detta (som Per kallar ”problemet”) handlar del I och II i trilogin.

Man kan säga att trilogins analys av ”problemet” leder fram till två generalfrågor, A och B, som måste nå fram till allmänheten i samhällsdebatten och besvaras av alla folk i praktiskt taget alla nationer:

A] Är det rimligt att en liten grupp mycket intelligenta personer, som som kollektiv betraktade har ägnat sig åt allvarliga lagbrott (penningförfalskning, urkundsförfalskning, stöld i form av expropriationer/utmätningar och penningtvätt) i större och större samhällsskala under hundratals år som affärsmetod, och som gradvis under denna tid i lönndom tack vare sin rikedom har övertagit den egentliga statsmakten i flertalet nationer, ska få fortsätta att med sin metod bygga det moderna samhället? I så fall kommer den moderna framtidsstaten att ledas av kriminella inom ramen för så kallad högnivåkriminalitet, varmed menas en kriminalitet som ytligt betraktad ger ett falskt sken av lag och ordning, eftersom dessa kriminella har makt att via köpta ombud stifta lagar till sin egen fördel. Vilket leder till nästa fråga:

B] Är det rimligt att nämnda grupp personer ska tillåtas att införa lagar som avkriminaliserar (legitimerar) deras egen kriminalitet?

Ty i så fall blir konsekvensen att penningförfalskning, urkundsförfalskning, stöld och penningtvätt blir tillåtet för det nämnda lilla personkollektivet, medan samma brott bestraffas hårt för samhällets övriga medborgare (minst 99 procent av befolkningen). I så fall en minst sagt märklig samhällsordning måste man som rättsmedveten utbrista! Om dylika märkliga och segregerande lagar tillåts, innebär det att en slags gräddfil skapas i samhället, där det blir fritt fram för en liten grupp personer, att med stöd av sina egna lagar fortsätta på redan inslagen kriminell bana. Deras grundläggande och fortsatta kriminalitet kommer i så fall att ske inom de falskt respektabla ramar som den moderna staten tillhandahåller, i intimt samarbete med ett privat bankväsende som tillverkar samhällets pengar ur tomma luften. Väl att märka att samma kriminella persongrupp som gynnas av denna gräddfil och som kommer att stå över lagen, sålunda i stor utsträckning är densamma som har byggt den hittillsvarande lagstiftande och verkställande statsapparaten. Staten kommer i så fall de facto att fortsätta sanktionera de fyra denna dag pågående allvarliga lagbrotten (penningförfalskning, urkundsförfalskning, stöld och penningtvätt) som bankväsendet utan att skämmas ägnar sig åt mitt framför ögonen på allmänheten, och det kommer att ske i åtminstone 173 centralbanksnationer världen över. Dessa omständigheter analyseras i detalj i trilogin. Allt detta är ett faktum i den tid vi lever i, år 2018!

I Per Lundgrens förslag till nytt ekonomiska system, det som Per kallar ”EN MÄNNISKOVÄNLIG VÄL FUNGERANDE MONETÄRT FINANSIERAD EKONOMI”, som är synonym med ”problemets lösning”, och som presenteras i trilogins del III, ser man istället till att den nu basala bristen på pengar i samhället omvandlas till ett dito ÖVERFLÖD, vilket kommer att verka som rena vitamininjektioner, ja, mycket mer än så, i samhällena, ALLA människor till gagn (samtidigt som man effektivt och sinnrikt ser till att motverka inflation). Pers bidrag ligger i detta nya ekonomiska systemförslag, som baseras på 22 ”nycklar” till framgång. 11 av dessa nycklar är Pers egenhändiga konstruktioner utifrån hans matematiska kunskaper i kombination med insikter i högkulturkunskaper, medan de 11 övriga nycklarna har Hjalmar Schacht, Hitlers ekonomiminister fram till 1937, som upphovsman. Schacht som i sin tur studerade historiska tillämpningar av ”monetärt finansierad ekonomi”, innan han, som nämnt, med sina 11 nycklar tog Tyskland ur 1930-talsdepressionen på ett sätt som då gav eko i hela världen. När man i moderna sammanhang talar om kapitalism, kommunism och socialism, menas sålunda att samtliga dessa system är olika sidor av ett och samma mynt, nämligen att pengar förs ut i samhället via lån mot ränta, dvs är ”lån mot ränta-ekonomier”. I del III av trilogin redovisas förslaget till ett nytt samhällsekonomiskt system som INTE bygger på användande av principen lån mot ränta. Istället förs pengar här ut i samhället som GÅVOR med strikt beaktande av de nämnda 22 samhällsnycklarna, varpå ett MÄNNISKOVÄNLIGT väl fungerande (inflationsfritt) monetärt finansiellt ekonomiskt system framträder med skapandet av ett utomordentligt ekonomiskt välstånd (ekonomiskt oberoende) för ALLA samhällets invånare.

Här betonas att den som har makten över ett samhälles pengar (idag är det oerhört mycket som pekar på att den makten tillhör en dold internationell bankirelit), också besitter den reella makten över samhället, där ”politiken” mest är ett spel för galleriet. På vilka sätt bankirernas maktutövning sker redovisas i trilogin. Det är därför vi idag, enligt Pers åsikt, lever i en falsk demokrati, i en DEMOKRATIILLUSION. Därför är det av yttersta vikt att det i framtidens samhällssystem blir FOLKET som ensamt tilldelas denna makt över pengarna. Per tar därför i trilogin upp ytterligare tre frågeställningar som är av avgörande betydelse att varje samhälle, varje folk, tar ställning till:

Fråga 1. Vem eller vilka skall kontrollera de penningtillverkande maskinerna i varje enskilt land?
Fråga 2. Vem eller vilka i världens länder skall ÄGA pengarna som de penningtillverkande maskinerna skapar ur tomma intet?
Fråga 3. Enligt vilka regler skall pengar som skapas ur tomma intet föras ut i samhället i varje enskild nation?

Tre frågor som idag, trots deras monumentala betydelse, inte alls debatteras. Kan det vara så att ”locket ligger på debatten” av skäl som folket inte råder över?

En enkel fråga i detta sammanhang: Om svenska staten (folkets förlängda arm) verkligen vore herre i sitt eget hus, dvs ensam bestämde över alla pengar som via Riksbanken tillverkas och används i det svenska samhällssystemet, alltså hur mycket som behövs dels till statsbudgeten, dels för att svenska folket alltid ska ha välfyllda plånböcker, varför ser staten i så fall inte till att rätt och slätt så gott som helt gratis tillverka just den mängden pengar, varken mer eller mindre? Jag menar, utan att behöva beskatta folket med en enda krona eller låna pengar av banker och åsamka svenska folket en statsskuld (som i slutänden ska betalas med skatter)? Det sägs ju att staten äger landets pengar (även om den saken inte är uttryckt explicit). Tja, är det inte så, att just därför att det inte förhåller sig på det viset, utan att både staten och allmänheten måste gå omvägen och LÅNA pengar av banker, i själva verket är det starkaste beviset för att det är NÅGON ANNAN än folket som ytterst bestämmer över svenska staten, Sveriges Riksbank och landets pengar, nämligen den som tjänar på saken? Att denna NÅGON ANNAN, genom att staten tar ut skatter och försätter staten i skuld, kontinuerligt med lagens hjälp RÅNAR svenska folket. En person som har förstått den saken är amerikanen Larken Rose, som i den här videon speglar analoga förhållanden i USA. Se den! Ord och inga visor. (https://www.youtube.com/watch?v=ngpsJKQR_ZE )

Gissar att många tänker att ovanstående är för enkelt för att kunna vara sant. Men tänk efter. Att staten (folket) direkttillverkar sina egna pengar, istället för banker som ett helt onödigt mellanled med dunkla ägarstrukturer och med utlåning mot ränta som affärsidé, är grunden i en monetärt finansierad samhällsekonomi.

Avsikten med trilogin är att den ska sporra allmänheten, ja, hela folket, att med en röst kräva STORA OFFENTLIGA UTREDNINGAR, som djupgående tar reda på hur det faktiskt förhåller sig med bankerna och den hemliga bakgrundsmakten i det svenska samhället, utifrån de missförhållanden som trilogin så starkt indikerar. Utredningar där ingen sten lämnas ovänd på. Och att samma utredningar på sikt också ska komma till stånd i andra länder, i första hand i USA. Det senare är anledningen till att de 17 sista kapitlen i trilogins del II specifikt ägnas åt hur kapitalismen en gång i tiden försåtligt tog över i Amerika, kapitalismens Mecka. Detta trots att den amerikanska revolutionen på 1700-talet hade sitt ursprung i helt motsatta ideal.

Slutligen: Den brittiska författaren GEORGE ORWELL diskuterar i sin klassiska roman ”1984” frågan hur en given maktelit bör agera för att behålla sin en gång uppnådda makt. En risk för makteliten är att ”massorna”, dvs allmänheten, får en anledning att göra revolt. Så här säger Orwell: ”The masses never revolt of their own accord, and they never revolt merely because they are oppressed. Indeed, so long as they are not permitted to have STANDARDS OF COMPARISON, they never become aware that they are oppressed.” (Svenska: Massorna revolterar aldrig av sig själva, och inte heller därför att de är förtryckta. I själva verket kommer de aldrig att förstå att de är förtryckta så länge de inte har NÅGOT ATT JÄMFÖRA MED.) Häri ligger en stor sanning. Det är så diktaturen i dagens Nordkorea fungerar. Så länge massorna inte har något att jämföra med, förstår de inte att det finns en annan, långt bättre, verklighet, och tror då att de lever i den bästa av världar så som den inhemska propagandan påstår, trots att de nära på dör av svält och umbäranden.

1989 föll Berlinmuren och de kommunistiska öststatsregimerna krackelerade en efter en. Vad berodde det på? Ja, åtminstone starkt bidragande var att regimernas politruker begick ett ur deras synvinkel fatalt misstag, genom att successivt under 60-, 70- och 80-talet lätta på tyglarna beträffande ”information utifrån”, vilket resulterade i att allmänheten med egna ögon kunde konstatera att propagandan de matades med angående ”Väst” inte stämde. ”Massorna” fick ”NÅGOT ATT JÄMFÖRA MED”. Av detta förstår man att information kan vara som dynamit, den kan riva murar.

Och samma sak gäller kapitalismen: Så länge det inte finns någon framlagd jämförelse med ett betydligt bättre system, kan kapitalismens (centralbankssystemets) dirigenter känna sig tämligen ohotade. Därför har det under tidens gång varit så viktigt för dessa att undanhålla allmänheten de historiskt bevisliga fördelarna med en väl fungerande monetärt finansierad ekonomi, och också aktivt motarbeta detta alternativa ekonomiska system, så snart det försökt göra sig gällande, vilket historien visar många exempel på. Trilogin i ett nötskal innebär att denna senare samhällsekonomis kolossala fördelar nu kan beskådas i fullt dagsljus, att det nu finns NÅGOT ATT JÄMFÖRA MED. När faller kapitalismen?

*

För den som vill ha en kort förklaring av vad Per Lundgrens förslag till nytt ekonomiskt samhällssystem innebär i sak, kommer här en sådan författad av Per (hela trilogins del 3 är sålunda i sig en betydligt utförligare förklaring):

Den samhällsekonomi som jag föreslår är en variant (vidareutveckling) av så kallad monetärt finansierad samhällsekonomi. Det är en typ av samhällsekonomi där man inte använder sig av räntor, och i förhållandevis liten grad eller inte alls av lån (som i så fall är räntefria). I stället för att som i centralbanksekonomi använda lån mot ränta som metod att föra ut pengar i samhället, förs pengar ut som GÅVOR direkt till människor och företag i förhållande till deras behov. Detta blir möjligt genom att människorna i samhället (folket) börjar ÄGA samhällets pengar redan i och med att dessa tillverkas, samtidigt som man har full kontroll över penningtillverkningen i sig. Idag sköts samhällets tillverkning av pengar av en liten hemlig grupp av människor, som i första hand tänker på sig själva, utan att ta hänsyn helhetens bästa. Det blir då denna lilla grupp människor som får det mycket bra ekonomiskt i livet, medan resten blir mer eller mindre utsugna och många gånger får det ekonomiskt svårt i livet. Det historiska facit visar att denna hemliga grupp av personer valt att skapa politiska partier runt om i världen vilande på en och samma grundideologi: nyliberalism. Det är en typ av politisk ideologi som såg dagens ljus på Chicago-universitetet i USA under 1970-talet och som sedan stegvis implementerats i nation efter nation med hjälp av den internationella frimurarordens extremt välutvecklade och välfinansierade och globalt omfattande organisation med sin hemliga globala politiska styrning (den så kallade makten i makten). Nyliberalism är den ideologi som skapat en samhällsstruktur byggd på girighet och egoism i vår tid på bekostnad av allmän välfärd. En ideologi som smygande upphöjts till nära nog en naturlag: omvärldens konkurrens kräver att människan är sig själv närmast, är smart, om nödvändigt på andras bekostnad, där nyliberalismens ”vinstprincip” är den heliga graal som nästan alla politiska partier idag omhuldar, inkluderat socialdemokratin. Allt handlar om pengar i samhället, där var och en är sig själv närmast.

När ränta som pålaga tas bort genom lagbeslut, försvinner alla de pyramidspel som ränta de facto orsakar. Pyramidspel inom bostadssektorn, i banksektorn i stort och i rader av ytterligare samhällssektorer, där lån mot ränta används som affärsmetod och trissar upp priser i olika typer av ”bubblor” —  som till slut, vilket ekonomisk historia visar, brister och skapar framför allt ekonomiskt, men också mer eller mindre socialt kaos med därtill hörande lidanden. Observera än en gång att det inte handlar om att införa kommunism/socialism, utan om att införa en i själva verket beprövad typ av människovänlig och effektiv samhällsekonomi, som gör att alla människor i princip blir, ja, ”miljonärer från vaggan till graven”. Samtidigt får alla människor en grundlagsskyddad rätt i systemet att ägna sig åt (arbeta med) den sysselsättning i livet som var och en som individ älskar allra mest (”arbete” blir vars och ens favoritsysselsättningar). Ett fantastiskt blomstrande och harmoniskt samhälle växer då fram, där människor trivs med livet, och utomordentlig kvalité skapas i tusen och en detaljer.

I en centralbanksekonomi, dvs dagens ekonomiska samhällssystem, skapas sålunda absolut gigantiska och i längden destruktiva pyramidspel på grund av räntesystemet, vilket visar sig i form av bland annat återkommande finanskriser, som jag med belägg menar är centralt dirigerade och styrda. Dessa pyramidspel saboterar som vi vet samhället på tusen och ett sätt, samtidigt som pengarna kontinuerligt omfördelas till att hamna hos några förhållandevis få rika på bekostnad av resten av mänskligheten. Pengarna ansamlas hos dem som befinner sig i toppen av diverse ekonomiska pyramider. Räntesystemet skapar en ständigt vidmakthållen brist på pengar i samhället, pga att mer pengar går tillbaka till långivarna än samhället/låntagarna tar emot, något som hela tiden kompenseras genom att i princip ytterligare lån mot ränta måste tas.

EU:s Lissabonfördrag kallar den typ av ekonomi som jag föreslår för ”monetärt finansierad ekonomi”, och förbjuder (!) uttryckligen denna slags ekonomi med hänvisning till att systemet leder till inflation. Jag visar i min trilogi att detta inte är sant. Genom att införa 22 speciella ”samhällsnycklar”, går det utmärkt väl att skapa en samhällsekonomi som är både inflationsfri och människovänlig, där alla människor får det utomordentligt bra materiellt sett och samtidig en grund för stor livsglädje, därför att all arbetslöshet, all social utslagning och nästan all kriminalitet då så gott som automatiskt elimineras. Detta därför att alla kommer att arbeta kravlöst med sina favoritsysselsättningar utan att skada varandra, samtidigt som konkurrens om värdena undanröjs. Människor kommer att kunna syssla med saker som man trivs med, och samtidigt vara till glädje och nytta för sig själva och samhället. Många av dagens yrken kommer att finnas kvar, men kommer att utföras på annorlunda sätt och med betydligt större entusiasm, därför att människor bestämmer över det egna livet samtidigt som de har det mycket gott ekonomiskt ställt. Man kommer att ha tid över till att umgås, lära känna varandra och ha det trevligt. Allt arbete kommer att kunna utföras utan stress. En basal förutsättning för den ekonomi som jag här mycket ytligt skisserar är att all spekulationsverksamhet (som idag står för ca 98 procent av världsekonomin) kommer att undanröjas, förbjudas i lag. Och som sagt, märk väl att monetärt finansierad ekonomi som välfungerande system är empiriskt bekräftad.

Du rekommenderas läsa trilogin, för att därigenom förstå att allt detta och mycket mer verkligen är fullt möjligt.

*

Ett klarläggande: En del läsare, har det visat sig, hakar upp sig på att det är för lite REFERENSER i min bok. Om detta är att säga: Många påståenden och antaganden i trilogin är underbyggda ”så gott det går”, dvs utifrån den information som finns tillgänglig i det samhälle vi lever i, som inte är så öppet som vi tror. Mycket information finns helt enkelt ingen tillgång till, utan mina slutsatser bygger då ofta på obekräftade, men logiska slutledningar, där jag också haft användning av min intuitiva förmåga. Meningen är, vilket jag noga vill understryka, att förhoppningsvis kommande ”mycket omfattande utredningar” ska bekräfta eller kullkasta allt det som byggs på indicier i trilogin. Själv tror jag att så gott som allt som jag påstår då kommer att bekräftas. Det säger sig självt att ”den dolda makt” vi pratar om här, inte har något intresse av insyn och öppenhet, varför ämnet, inklusive bankväsendet, är svårt att studera och forska på. Detta är en orsak till att referenser många gånger är sparsamma.