HÖG TID FÖR ETT NYTT EKONOMISKT SAMHÄLLSSYSTEM!

Lösningen innebär att principen för marknadsekonomi vidareutvecklas: Pengar görs gratis, genom grundlagsbeslut och folkomröstning och blir helikopterpengar. Praktiskt så delas pengar ut som gåva till folk och företag. Då försvinner dagens brist på pengar. Men inflationen då? Nej, någon inflation uppstår inte om exakt så mycket pengar förs ut som samhället kan svälja i varje ögonblick, i byte av varor och tjänster. Det moderna digitaliserade samhället med superdatorer öppnar upp för balans utan inflation (se trilogin).

Observera att pengar, när man sätter sig in i ämnet, inte kostar något att tillverka. Pengar är därför redan gratis, men har av anledningar, som trilogin visar, avgiftsbelagts.

När pengar förs ut som gåvor stannar pengar kvar i samhället, i stället för att som idag föras ut som lån mot ränta, lämnas tillbaka till banker och centralbanker som amorteringar, och dessutom betalas tillbaka till bankväsendet med den helt onödiga avgiften ränta. När pengar betalas tillbaka till banksystemet uppstår brist på pengar i samhället. Både i den enskildes privatekonomi och i samhällets ekonomi.

Med helikopterpengar till samhället, via grundlagsbeslut, kan du börja slappna av på din arbetsplats. Inga stora barngrupper på förskolor och dagis längre. Inga stressade klasser med 28 eller fler elever. Alltid gott om topputbildad  personal för elever med särskilda behov i våra skolor. Äntligen en sjukvård, äldreomsorg och omsorg för samhällets särkskilt behövande, i vilken personalen trivs och gör ett kanonjobb. Arbetsglädjen har därmed kommit tillbaka till landets arbetsplatser. Man gör ett utomordentligt jobb därför att man blivit både högavlönad och har tillgång till välfungerande ekonomiska och materiella resurser, samtidigt som man inte längre behöver stressa därför att våra sjukhus och berörda institutioner inte längre behöver effektivisera för att spara pengar.

Jämför ett genuint människovänligt samhället med det samhälle vi har just nu, i vilket New Public Management (NPM) har tvångsinförts genom politiska beslut. NPM innebär att de anställda tvingas ägna mängder med tid åt kvantitativa mätningar av olika slag. Det handlar om att fylla i frågeformulär och göra analyser, utvärderingar av sitt eget och andras arbetsutförande. NPM finns numera inom såväl den privata som den offentliga sektorn i samhället. Exempelvis i yrken som läkare, sjuksköterskor, sjukvårdsbiträden, personal inom hemtjänst, försäljare inom privata företag o.s.v. Hundratals yrkesgrupper ägnar, inom NPM:s ram, mer och mer tid åt, vad man upplever meningslösa ifyllandet av rapporter och tidsstudier. Vad som då händer är att arbetsglädjen naggas i kanten och till slut förvinner på arbetsplats efter arbetsplats.

Samtidigt sker mer och mer ofta en direkt kvalitetsförsämring i utförda arbetsuppgifter. Exempelvis läkare och sjuksköterskor som får väsentligt mindre tid till sina patienter, och lärare som får mindre tid med sina elever och det man egentligen har utbildat sig till, att hjälpa och stödja människor i vården respektive skolan.  Bristen på arbetsglädje och brist på inflytande och möjlighet att kunna påverka sin egen arbetssituation gör att till slut utförandekvalitén börjar sjunka. Man gör ett sämre arbete, därför att man vantrivs. Det kommer som ett brev på posten.

Det är inte svårt att begripa att NPM kommer att avskaffas med ett pennstreck, när pengar görs gratis till ALLA i samhället. NPM:s själva kärna, att effektivisera genom mätningar med syftet att öka vinsten i en effektiviserad organisation kommer inte längre att upplevas som ett meningsfullt begrepp. Mer märkvärdigt är det inte. Det vill säga ledstjärnan i NPM begreppet, att maximera vinsten för ett företag, och som utvärdering efter utvärdering nu visar inom exempelvis svenska arbetsmarknadsverkets försorg, sker på bekostnad av såväl anställdas trivsel som samhällets väl i bilden i stort. Det är med andra ord en samhällsnedmontering som sker i spåren av NPN-tillämpningar.

I det genuint människovänliga samhällets hundratals och tusentals arbetsplatser kommer det alltså att snabbt börja råda lugn och ro igen, därför att det blivit ekonomiskt hållbart för företagsledningen att ge de anställda arbetsro och trivsel och lagom höga arbetskrav eftersom vinstbegreppet inte längre hänger som ett hot om företaget skall överleva veckan eller året ut. Ja, du läste rätt igen!

Alla som driver ett företag i dagens samhälle vet att om du skall lyckas överleva måste man göra vinst. Vinst är med andra ord detsamma som att få pengar över i verksamheten. I ett samhälle där ALLA redan får gratis pengar, hur mycket som helst bara man lyckas göra av med dem, och inte lägga dem på hög, så inflation uppstår, och att priser inte längre tillåts få stiga eller sjunka, behövs inte längre vinstprincipen. Det räcker nämligen att få precis vad man enskild önskar. Något mer behövs inte. Ett gåvosamhälle börjar då träda fram. Vinstprincipen kommer med andra ord att avveckla sig själv, därför att den kommer att upplevas som meningslös i en människovänlig högutvecklad marknadsekonomi.

Det som kallas vinstprincipen har alltså, som du nu själv ser, rent grundläggande en förbluffande enkel analys. Vinstprincipen kan därför mycket lätt, vilket tål att upprepas, rättas till genom att avlägsna sig själv som något som inte längre behövs, och inte längre har mening, när den samhällsdebatt börjar föras: som sakligt underbyggt och med djupgående utomordentligt kompetent ekonomisk historiska analys, demonstrerar att  människor och företag får precis vad de önskar och behöver om pengar omdefinieras att vara gratis i termer av så kallade helikopterpengar.

Det är ovant att tänka så här. Eller hur. Nytt för väldigt många av er som läser texten på denna websida. Men svårt är det inte att begripa, när man väl blir varm i kläderna och börjat förstå hur allt det här fungerar rent grundläggande logiskt. Du behöver alltså läsa om och om och om igen tills du fattar det hela logiskt. Prata och resonera med andra och låta dina insikter mogna och sätta sig på plats. Slutsaten som förmedlas är: Pengar behöver göras gratis för ALLA samtidigt som makten att tillverka pengar behöver övergå i folkets händer genom sin, den här gången, garanterat människovänliga, företagsvänliga (entreprenörsvänliga) och samhällsvänliga statsapparat. Ett projekt som är förbluffande lätt att genomföra, därför att pengar inte kostar något att tillverka. Finansieringen är därför redan löst på förhand och utan någon kostnad. Egentligen ett sensationellt faktum.

Pengars uppgift, rent grundläggande, är att fungera som en universalbytesvara. En uppfinning som förändrat byteshandel från att vara primitiv till att bli utvecklad eftersom universalbytesvaran kan bytas mot varje annan vara eller tjänst vilket inte varor och tjänster förmår. Idag läggs pengar på hög och samlar dam i skapande av mer eller mindre inaktiva förmögenheter och jätteförmögenheter. Pengar behöver hela tiden vara i rörelse om dess grundtanke skall uppfyllas: att vara en universalbytesvara och inget annat. En ekvation som löses genom att pengar endast skall existera i ögonblicket. I den rollen reglerar byten av varor och tjänster i ögonblick efter ögonblick.

Vad som avgör om människor och företag skall kunna hålla på med sin sysselsättning är i det läget inte längre pengar i sig, utan tillgång och efterfrågan av råmaterial, varor och tjänster. Pengarna för att ”köpa” (byta sig till varor och tjänster) är ju gratis. Pengar har därmed övergått till att vara en förmedlingsuppfinning som underlättar flödet av varor och tjänster i samhället. När det gäller tillgången till råmaterial kan det uppstå flaskhalsar, och då är det kösystem som gäller. Men inte längre diskriminerande som gäller idag (den som har tillräckligt mycket pengar kan idag ofta tränga sig före i köer) utan solidariskt mötas upp där alla bemöts med likhet inför principen att alla skall få del. Principen att alla, etiskt moraliskt sett, har lika rätt till en viss vara eller tjänst. I det läget är det det moderna it-samhällets fördelningsalgoritmer i enlighet med superdatorers programmering som rättvist fördelar som hjälper till. Det är därför en win-win situation som träder fram i ett genuint människovänligt samhälle. Man måste lära sig att gå utanför boxen av invant tänkande och börja tänka på ett tvärtom-sätt för att förstå tankegångar som dessa.

Tål att upprepas: Människors och företags fokus kommer att riktas mot att trivas i vad man gör med utomordentlig livskvalité. Skapande av kvalité och utomordentlig kvalité i vad än man företar sig och producerar kommer att bli den nya stora grejen. Idag är det vinstprincipen och att tjäna ihop så mycket pengar som möjligt, så smart och effektivt som möjligt. Det är då man kan läsa om företag som medvetet bygger in kort livslängd i sina produkter så de medvetet skall gå sönder efter bara en kort tid, och på så sätt ”tvinga” konsumenter att köpa nytt, därför att det dessutom kostar för mycket att reparera.

Betänk nu, och här kommer en sensationellt påstående i allt det här: Lån mot ränta, skatter, skattesystem och all arbetslöshet försvinner med ett penndrag när finansiering ordnas gratis och utan svårhet. Utan tvekan goda nyheter! Staten, kommunerna och landstingen har därmed inte längre finansieringsproblem för skola, vård, omsorg, bostadsbyggande och väldiga infrastrukturprojekt, eftersom också dessa stora samhällsansvar för ALLAS VÄL inryms i kakan som nu plötsligt och garanterat räcker till ALLA. Rätten till penningtillverkande maskiner (denna gång folkets gemensamt ägda och kontrollerade maskiner) är därför en minst sagt angelägen fråga som behöver börja diskuteras. Vad är din åsikt?

Av anledningar, som trilogin analyserar på djupet, får inte dagens ekonomer lära sig vad pengar är, och hur man resonerar enligt ovan. Två samhällsavgörande frågor I och II av tre I, II och III (se analys längre ner) har gått våra ekonomer, företagare och folk förbi.

Trots sin laddade valör i två ord som lätt kan missbrukas, är det därför absolut relevant att tala om en statsunderstödd mörkläggning av de samhällsavgörande frågorna I och II, eftersom dessa varit kända sedan åtminstone 1600-talet i Sverige, för de personer som varit arkitekter till den svenska modellen.

Det har, visar analys, inte varit meningen, att åtminstone det svenska samhället, skall förstå vad som egentligen pågår när det gäller pengars djupare innebörd och hantering.

Våra ekonomer, företagare, politiker och helt vanligt folk kan i motsvarande grad inte lära ut till nya generationer, sina barn och barbarn vad som grundläggande styr ett samhälle när det gäller pengar, eftersom man inte vet vad pengar är. Man vet bara på ytan. Då man saknar denna djupare kunskap kan man heller inte lära ut vad som behöver göras för att få dagens marknadsekonomi, som är i stor obalans, att tillfriskna och bli strålande vital, hälsosam. Det saknas alltså kunskaper på många håll just nu. Den här websidan pekar på kunskap som behöver skapas medvetenhet kring.

Professorer, de det gäller, som har utomordentliga kunskaper i ekonomisk historia, och som trots allt vet, vågar inte berätta. Man löper risk att förlora sina anställningar på universitet och högskolor det handlar om. Bli utsatta för vanära och akademisk mobbing, om man börjar berätta vad pengar är, och vad som egentligen behöver göras när det gäller rätten till gratis pengar till ALLA i samhället.

Jag själv är alltså forskare i ren matematik och tillämpad teknisk fysik, och förutsättningslöst självständigt verkande utanför de akademiska institutionerna. Sedan 13 årsåldern försöker jag förstå vårt samhälle och de regler som egentligen styr nationers ekonomier och världsekonomin inom ramen för marknadsekonomi.

Syftet med min samhällsforskningsdel är att lägga fram förslag till en betydligt bättre fungerande marknadsekonomi med början i Skandinavien, och sedan vidare till övriga världen. En marknadsekonomi som skall fungera markant mer utvecklat avseende byte av varor och tjänster, och människors och företagares möjligheter att förverkliga sina projekt, på också ett människovänligt sätt där människor och naturen, vår planet mår bra.

Nedan text, som avslutar denna websidas sammanfattning, är skriven av min bror Göran.

TRILOGIN I KORTHET: Alla vet att världens ekonomi (idag en dysfunktionellt fungerande marknadsekonomi) styrs av det som populärt kallas ”kapitalism” (centralbanksekonomi är ett adekvatare namn, eftersom även så kallade kommunistiska och socialistiska länder i själva verket är ”kapitalistiska” i den bemärkelsen att de tillämpar räntebaserad utlåning av pengar, ytterst via centralbanker, medan ”den privata äganderätten” – kapitalismens andra hörnsten – som vi vet, är satt på undantag i kommunistiska länder, vilket dock inte berör innehållet i trilogin). Mindre känt är hur det gick till när denna kapitalism/centralbanksekonomi en gång i tiden uppstod, att den i själva verket grundar sig på ett svårgenomskådat BEDRÄGERI (läs: åtminstone 7 allvarliga lagbrott visar analys) som har byggts upp sedan århundraden, och alltjämt styrs, av EN DOLD MAKT I SAMHÄLLET, ”en makt i makten” utanför det demokratiska systemet (regerings och riksdagsnivån och nivåer därunder), skulle man kunna säga. För att kunna avslöja den saken måste man ha speciella talanger och en särskild matematisk begåvning. Man måste vara duktig på det som kallas ”konstitutionell logik”, en av de styrkor Per Lundgren tränat upp. Det är en teknik där man avlövar det man vill undersöka från allt oväsentligt, för att sedan undersöka hur det gick till när det hela slog rot, eventuellt långt bak i tiden – vilket kan vara mycket avslöjande. Vi lever sålunda alla idag i – och är offer för – ”en bedragarekonomi”, vilket är trilogins avsikt att visa i dess första två delar.

I trilogins tredje del, och glimtvis även i dess andra, demonstrerar Per den fullt realistiska möjligheten att vi alla kan skapa en betydligt rättvisare och mer blomstrande samhällsekonomi än dagens, grundad på GÅVOPRINCIPEN, lika villkor för alla människor, dvs inte som idag på ojämnt fördelade pengar på mycket ojämlika villkor. Det vill säga ett samhälle där pengar är GRATIS, och bara fungerar som det smörjmedel i samhällsekonomin som är pengars egentliga funktion, dvs att underlätta utbytet av varor och tjänster. Faktum är att lokala jordsamhällen under ledning av framsynta historiska personer redan har gjort experiment med alternativa samhällsekonomier i den riktningen. Vi tänker då inte på ”kommunistisk planekonomi”, utan på betydligt smartare och effektivare experiment som i något fall varit i bruk och till stort gagn för människor under flera hundra år: Kung Henry I:s tallysystem i England, Benjamin Franklins framgångsrika samhällsexperiment i Amerika på 1700-talet, Abraham Lincolns finansiella åtgärd under amerikanska inbördeskriget (som förmodligen kostade honom livet), kommunpolitikernas experiment på ön Guernsey i Engelska kanalen under perioder mellan åtminstone 1816-1958, samt Hjalmar Schachts framsynthet som lyfte Tyskland ur 1930-talsdepressionen. Historiska belägg för ett betydligt effektivare samhällsekonomiskt system än ”kapitalism” saknas sålunda inte. Per ger i trilogis avslutande del utifrån sina matematiska kunskaper på dylika historiska grunder ett lättbegripligt förslag till en ny slags samhällsekonomi i vår tid som torde gynna nästan alla människor. Men innan någon som helst förändring kan ske, måste roten till dagens onda, dvs det bedrägliga, undanröjas. Annars är förändring inte möjlig. Och för det krävs FÖRSTÅELSE AV PROBLEMET, vilket Per bidrar till.

Det så kallade bankväsendet började ”i tidernas begynnelse” (i detta fall på medeltiden, på ca 900-talet) i delar av nuvarande Europa principiellt sin verksamhet, då med utlåning av ”riktiga pengar”, huvudsakligen i form av rika människors depositioner, som guldsmeder (dåtidens bankirer) i egenskap av depositionsförvaltare i stor utsträckning, obs, FÖRSKINGRADE från sina uppdragsgivare och började låna ut mot ränta (trots Bibelns varningar för den saken). Senare utvecklades med tiden metodiken, genom att man kom på att det var så gott som riskfritt att dessutom FÖRMERA utlåningen byggt på ”luft” (luftdepositioner), dvs med pengar som man inte hade, en form av PENNINGFÖRFALSKNING. Därmed var det som banker över hela världen idag förskönande kallar ”fractional reserve banking”, FRB, fött. Sista affärssteget har tagits i dataåldern i och med att affärsbankerna, i likhet med centralbankerna, nu STRUNTAR I DEPOSITIONER (som förr ansågs nödvändiga som back up) och tillverkar nya utlåningspengar helt fräckt helt och hållet ur tomma luften genom att knappa in datasiffror på ett konto, även det givetvis ren och skär penningförfalskning. Referenser till att det faktiskt förhåller sig så redovisas i boken samt i extratexten med rubriken ”Hjälp till de stora utredningarna angående det perfekta kriminella systemet som har byggt sin egen statsapparat i åtminstone 173 nationer”, som återfinns på hemsidan www.nyaekonomiskasystemet.se. Även den visselblåsande bankmannen och insidern Michael Kumhofs korta föredrag i den här videon ger belägg för bankernas i system satta penningförfalskning: https://www.youtube.com/watch?v=uCyQUkPizIY . Intressant att konstatera är sålunda att dagens kommersiella bankutlåning en gång i tiden började som ett förskingringsbedrägeri, som senare kom att utvidgas med falskmynteri, och, som vi strax ska se, som lök på laxen, också kom att handla om urkundsförfalskning. Idag har man dessutom utvidgat bedrägeriarsenalen med penningtvätt (se nya del I av trilogin hur det går till) i jättelik global skala utan att människor i gemen förstår den saken. Inte ens media har ännu lyckats genomskåda detta. Än mindre samhällets ekobrottsförebyggande myndigheter inklusive polisen. Min gissning är att penningtvätteriet hamnar under dessa myndigheters radar helt enkelt därför att det är alltför sofistikerat. I alla de nämnda brottshänseendena måste man ge upphovsmännen credit, då de gjort ett imponerande jobb från kriminell synpunkt! Detta historiska skeende måste man ta med för förståelsen, när man nu i modern tid bedömer bankerna och häpnar inför deras påkostade marmorpalats. Även Sveriges idag högt ansedda och ”anrika” riksbank började i själva verket sin verksamhet på detta kriminella sätt. Det tredje och kanske allvarligaste brottet som hör ihop med bankverksamhet är som vi nyss antydde URKUNDSFÖRFALSKNING. Banker lånar nämligen generellt ut pengar tillverkade ur tomma luften, som de utan att skämmas det minsta oriktigt påstår är deras egna – annars kan man ju inte kräva tillbaka dem! – pengar som i själva verket saknar en formell, d.v.s. en i lag fastslagen, ägare – ty någon sådan lag finns inte – vilket är en absolut huvudsak i Per Lundgrens trilogi. Banker generellt lånar alltså ut, och kräver tillbaka med ränta, något som sålunda dels är tillverkat ur tomma luften, och som man formellt inte är ägare av (ett faktum som alla som sitter med dyra banklån kanske borde ta sig en funderare över…).

Men det finns ett ännu större saksammanhang att förstå – hör och häpna – nämligen det dolda och destruktiva syftet med CENTRALBANKSEKONOMI (dvs kapitalism) i sig, som är det riktigt stora systemsatta och samhällsskadliga bedrägeriet bakom kapitalismen i dess hela vidd världen över: Grundbulten i centralbanksekonomi är att medvetet (dvs på ett planlagt sätt), och definitivt helt i onödan, se till att det alltid föreligger EN BASAL BRIST på pengar i samhället, i alla samhällsmaskinerier. Är det någon som inte har hört den offentliga sektorns mantra: ”Det har vi inte råd med”? Och varför denna brist? Jo, ty då TVINGAS alla medellösa enskilda människor i stort sett, och även institutioner såsom företag, kommuner, landsting och motsvarande, och även hela länder, som vill realisera planer, önskedrömmar, eller när det gäller människor, ofta bara för att klara livhanken och få tak över huvudet, in i fållan att bli LÅNTAGARE av pengar hos organiserade bankirer – mot RÄNTA, dvs skuldsätta sig. En ränta som ensidigt gynnar den utlånande parten och missgynnar den låntagande, en ränta som hela tiden mal på och spär på den grundläggande bristen på pengar i samhället – som gör att människor och institutioner måste låna ännu mer, varvid det som kallas en ond cirkel därmed är ett faktum. Ty det enda sätt i stort sett på vilket nya pengar tillförs samhället i en centralbanksekonomi är via LÅN. Centralbanksekonomi (kapitalism) är synonym med denna låneekonomi. Som bonus håller bristen på pengar också tillbaka samhällsutvecklingen, i linje med centralbanksekonomins arkitekters önskemål av skäl som redovisas i trilogin. Smart uträknat av dem som tjänar på det, men nu avslöjat av Per Lundgren och även av andra forskare. ”Den som är satt i skuld är ofri.” Det gäller enskilda individer likaväl som hela länder. Om detta (som Per kallar ”problemet”) handlar del I och II i trilogin.

Man kan säga att trilogins analys av ”problemet” leder fram till två generalfrågor, A och B, som måste nå fram till allmänheten i samhällsdebatten och besvaras av alla folk i praktiskt taget alla nationer:

A] Är det rimligt att en liten grupp mycket intelligenta personer, som som kollektiv betraktade har ägnat sig åt allvarliga lagbrott (penningförfalskning, urkundsförfalskning, stöld i form av expropriationer/utmätningar och penningtvätt) i större och större samhällsskala under hundratals år som affärsmetod, och som gradvis under denna tid i lönndom tack vare sin rikedom har övertagit den egentliga statsmakten i flertalet nationer, ska få fortsätta att med sin metod bygga det moderna samhället? I så fall kommer den moderna framtidsstaten att ledas av kriminella inom ramen för så kallad högnivåkriminalitet, varmed menas en kriminalitet som ytligt betraktad ger ett falskt sken av lag och ordning, eftersom dessa kriminella har makt att via köpta ombud stifta lagar till sin egen fördel. Vilket leder till nästa fråga:

B] Är det rimligt att nämnda grupp personer ska tillåtas att införa lagar som avkriminaliserar (legitimerar) deras egen kriminalitet?

Ty i så fall blir konsekvensen att penningförfalskning, urkundsförfalskning, stöld och penningtvätt blir tillåtet för det nämnda lilla personkollektivet, medan samma brott bestraffas hårt för samhällets övriga medborgare (minst 99 procent av befolkningen). I så fall en minst sagt märklig samhällsordning måste man som rättsmedveten utbrista! Om dylika märkliga och segregerande lagar tillåts, innebär det att en slags gräddfil skapas i samhället, där det blir fritt fram för en liten grupp personer, att med stöd av sina egna lagar fortsätta på redan inslagen kriminell bana. Deras grundläggande och fortsatta kriminalitet kommer i så fall att ske inom de falskt respektabla ramar som den moderna staten tillhandahåller, i intimt samarbete med ett privat bankväsende som tillverkar samhällets pengar ur tomma luften. Väl att märka att samma kriminella persongrupp som gynnas av denna gräddfil och som kommer att stå över lagen, sålunda i stor utsträckning är densamma som har byggt den hittillsvarande lagstiftande och verkställande statsapparaten. Staten kommer i så fall de facto att fortsätta sanktionera de fyra denna dag pågående allvarliga lagbrotten (penningförfalskning, urkundsförfalskning, stöld och penningtvätt) som bankväsendet utan att skämmas ägnar sig åt mitt framför ögonen på allmänheten, och det kommer att ske i åtminstone 173 centralbanksnationer världen över. Dessa omständigheter analyseras i detalj i trilogin. Allt detta är ett faktum i den tid vi lever i, år 2018!

I Per Lundgrens förslag till nytt ekonomiska system, det som Per kallar ”EN MÄNNISKOVÄNLIG VÄL FUNGERANDE MONETÄRT FINANSIERAD EKONOMI”, som är synonym med ”problemets lösning”, och som presenteras i trilogins del III, ser man istället till att den nu basala bristen på pengar i samhället omvandlas till ett dito ÖVERFLÖD, vilket kommer att verka som rena vitamininjektioner, ja, mycket mer än så, i samhällena, ALLA människor till gagn (samtidigt som man effektivt och sinnrikt ser till att motverka inflation). Pers bidrag ligger i detta nya ekonomiska systemförslag, som baseras på 22 ”nycklar” till framgång. 11 av dessa nycklar är Pers egenhändiga konstruktioner utifrån hans matematiska kunskaper i kombination med insikter i högkulturkunskaper, medan de 11 övriga nycklarna har Hjalmar Schacht, Hitlers ekonomiminister fram till 1937, som upphovsman. Schacht som i sin tur studerade historiska tillämpningar av ”monetärt finansierad ekonomi”, innan han, som nämnt, med sina 11 nycklar tog Tyskland ur 1930-talsdepressionen på ett sätt som då gav eko i hela världen. När man i moderna sammanhang talar om kapitalism, kommunism och socialism, menas sålunda att samtliga dessa system är olika sidor av ett och samma mynt, nämligen att pengar förs ut i samhället via lån mot ränta, dvs är ”lån mot ränta-ekonomier”. I del III av trilogin redovisas förslaget till ett nytt samhällsekonomiskt system som INTE bygger på användande av principen lån mot ränta. Istället förs pengar här ut i samhället som GÅVOR med strikt beaktande av de nämnda 22 samhällsnycklarna, varpå ett MÄNNISKOVÄNLIGT väl fungerande (inflationsfritt) monetärt finansiellt ekonomiskt system framträder med skapandet av ett utomordentligt ekonomiskt välstånd (ekonomiskt oberoende) för ALLA samhällets invånare.

Här betonas att den som har makten över ett samhälles pengar (idag är det oerhört mycket som pekar på att den makten tillhör en dold internationell bankirelit), också besitter den reella makten över samhället, där ”politiken” mest är ett spel för galleriet. På vilka sätt bankirernas maktutövning sker redovisas i trilogin. Det är därför vi idag, enligt Pers åsikt, lever i en falsk demokrati, i en DEMOKRATIILLUSION. Därför är det av yttersta vikt att det i framtidens samhällssystem blir FOLKET som ensamt tilldelas denna makt över pengarna. Per tar därför i trilogin upp ytterligare tre frågeställningar som är av avgörande betydelse att varje samhälle, varje folk, tar ställning till:

Fråga 1. Vem eller vilka skall kontrollera de penningtillverkande maskinerna i varje enskilt land?
Fråga 2. Vem eller vilka i världens länder skall ÄGA pengarna som de penningtillverkande maskinerna skapar ur tomma intet?
Fråga 3. Enligt vilka regler skall pengar som skapas ur tomma intet föras ut i samhället i varje enskild nation?

Tre frågor som idag, trots deras monumentala betydelse, inte alls debatteras. Kan det vara så att ”locket ligger på debatten” av skäl som folket inte råder över?

En enkel fråga i detta sammanhang: Om svenska staten (folkets förlängda arm) verkligen vore herre i sitt eget hus, dvs ensam bestämde över alla pengar som via Riksbanken tillverkas och används i det svenska samhällssystemet, alltså hur mycket som behövs dels till statsbudgeten, dels för att svenska folket alltid ska ha välfyllda plånböcker, varför ser staten i så fall inte till att rätt och slätt så gott som helt gratis tillverka just den mängden pengar, varken mer eller mindre? Jag menar, utan att behöva beskatta folket med en enda krona eller låna pengar av banker och åsamka svenska folket en statsskuld (som i slutänden ska betalas med skatter)? Det sägs ju att staten äger landets pengar (även om den saken inte är uttryckt explicit). Tja, är det inte så, att just därför att det inte förhåller sig på det viset, utan att både staten och allmänheten måste gå omvägen och LÅNA pengar av banker, i själva verket är det starkaste beviset för att det är NÅGON ANNAN än folket som ytterst bestämmer över svenska staten, Sveriges Riksbank och landets pengar, nämligen den som tjänar på saken? Att denna NÅGON ANNAN, genom att staten tar ut skatter och försätter staten i skuld, kontinuerligt med lagens hjälp RÅNAR svenska folket. En person som har förstått den saken är amerikanen Larken Rose, som i den här videon speglar analoga förhållanden i USA. Se den! Ord och inga visor. (https://www.youtube.com/watch?v=ngpsJKQR_ZE )

Gissar att många tänker att ovanstående är för enkelt för att kunna vara sant. Men tänk efter. Att staten (folket) direkttillverkar sina egna pengar, istället för banker som ett helt onödigt mellanled med dunkla ägarstrukturer och med utlåning mot ränta som affärsidé, är grunden i en monetärt finansierad samhällsekonomi.

Avsikten med trilogin är att den ska sporra allmänheten, ja, hela folket, att med en röst kräva STORA OFFENTLIGA UTREDNINGAR, som djupgående tar reda på hur det faktiskt förhåller sig med bankerna och den hemliga bakgrundsmakten i det svenska samhället, utifrån de missförhållanden som trilogin så starkt indikerar. Utredningar där ingen sten lämnas ovänd på. Och att samma utredningar på sikt också ska komma till stånd i andra länder, i första hand i USA. Det senare är anledningen till att de 17 sista kapitlen i trilogins del II specifikt ägnas åt hur kapitalismen en gång i tiden försåtligt tog över i Amerika, kapitalismens Mecka. Detta trots att den amerikanska revolutionen på 1700-talet hade sitt ursprung i helt motsatta ideal.

Slutligen: Den brittiska författaren GEORGE ORWELL diskuterar i sin klassiska roman ”1984” frågan hur en given maktelit bör agera för att behålla sin en gång uppnådda makt. En risk för makteliten är att ”massorna”, dvs allmänheten, får en anledning att göra revolt. Så här säger Orwell: ”The masses never revolt of their own accord, and they never revolt merely because they are oppressed. Indeed, so long as they are not permitted to have STANDARDS OF COMPARISON, they never become aware that they are oppressed.” (Svenska: Massorna revolterar aldrig av sig själva, och inte heller därför att de är förtryckta. I själva verket kommer de aldrig att förstå att de är förtryckta så länge de inte har NÅGOT ATT JÄMFÖRA MED.) Häri ligger en stor sanning. Det är så diktaturen i dagens Nordkorea fungerar. Så länge massorna inte har något att jämföra med, förstår de inte att det finns en annan, långt bättre, verklighet, och tror då att de lever i den bästa av världar så som den inhemska propagandan påstår, trots att de nära på dör av svält och umbäranden.

1989 föll Berlinmuren och de kommunistiska öststatsregimerna krackelerade en efter en. Vad berodde det på? Ja, åtminstone starkt bidragande var att regimernas politruker begick ett ur deras synvinkel fatalt misstag, genom att successivt under 60-, 70- och 80-talet lätta på tyglarna beträffande ”information utifrån”, vilket resulterade i att allmänheten med egna ögon kunde konstatera att propagandan de matades med angående ”Väst” inte stämde. ”Massorna” fick ”NÅGOT ATT JÄMFÖRA MED”. Av detta förstår man att information kan vara som dynamit, den kan riva murar.

Och samma sak gäller kapitalismen: Så länge det inte finns någon framlagd jämförelse med ett betydligt bättre system, kan kapitalismens (centralbankssystemets) dirigenter känna sig tämligen ohotade. Därför har det under tidens gång varit så viktigt för dessa att undanhålla allmänheten de historiskt bevisliga fördelarna med en väl fungerande monetärt finansierad ekonomi, och också aktivt motarbeta detta alternativa ekonomiska system, så snart det försökt göra sig gällande, vilket historien visar många exempel på. Trilogin i ett nötskal innebär att denna senare samhällsekonomis kolossala fördelar nu kan beskådas i fullt dagsljus, att det nu finns NÅGOT ATT JÄMFÖRA MED. När faller kapitalismen?

*

För den som vill ha en kort förklaring av vad Per Lundgrens förslag till nytt ekonomiskt samhällssystem innebär i sak, kommer här en sådan författad av Per (hela trilogins del 3 är sålunda i sig en betydligt utförligare förklaring):

Den samhällsekonomi som jag föreslår är en variant (vidareutveckling) av så kallad monetärt finansierad samhällsekonomi. Det är en typ av samhällsekonomi där man inte använder sig av räntor, och i förhållandevis liten grad eller inte alls av lån (som i så fall är räntefria). I stället för att som i centralbanksekonomi använda lån mot ränta som metod att föra ut pengar i samhället, förs pengar ut som GÅVOR direkt till människor och företag i förhållande till deras behov. Detta blir möjligt genom att människorna i samhället (folket) börjar ÄGA samhällets pengar redan i och med att dessa tillverkas, samtidigt som man har full kontroll över penningtillverkningen i sig. Idag sköts samhällets tillverkning av pengar av en liten hemlig grupp av människor, som i första hand tänker på sig själva, utan att ta hänsyn helhetens bästa. Det blir då denna lilla grupp människor som får det mycket bra ekonomiskt i livet, medan resten blir mer eller mindre utsugna och många gånger får det ekonomiskt svårt i livet. Det historiska facit visar att denna hemliga grupp av personer valt att skapa politiska partier runt om i världen vilande på en och samma grundideologi: nyliberalism. Det är en typ av politisk ideologi som såg dagens ljus på Chicago-universitetet i USA under 1970-talet och som sedan stegvis implementerats i nation efter nation med hjälp av den internationella frimurarordens extremt välutvecklade och välfinansierade och globalt omfattande organisation med sin hemliga globala politiska styrning (den så kallade makten i makten). Nyliberalism är den ideologi som skapat en samhällsstruktur byggd på girighet och egoism i vår tid på bekostnad av allmän välfärd. En ideologi som smygande upphöjts till nära nog en naturlag: omvärldens konkurrens kräver att människan är sig själv närmast, är smart, om nödvändigt på andras bekostnad, där nyliberalismens ”vinstprincip” är den heliga graal som nästan alla politiska partier idag omhuldar, inkluderat socialdemokratin. Allt handlar om pengar i samhället, där var och en är sig själv närmast.

När ränta som pålaga tas bort genom lagbeslut, försvinner alla de pyramidspel som ränta de facto orsakar. Pyramidspel inom bostadssektorn, i banksektorn i stort och i rader av ytterligare samhällssektorer, där lån mot ränta används som affärsmetod och trissar upp priser i olika typer av ”bubblor” —  som till slut, vilket ekonomisk historia visar, brister och skapar framför allt ekonomiskt, men också mer eller mindre socialt kaos med därtill hörande lidanden. Observera än en gång att det inte handlar om att införa kommunism/socialism, utan om att införa en i själva verket beprövad typ av människovänlig och effektiv samhällsekonomi, som gör att alla människor i princip blir, ja, ”miljonärer från vaggan till graven”. Samtidigt får alla människor en grundlagsskyddad rätt i systemet att ägna sig åt (arbeta med) den sysselsättning i livet som var och en som individ älskar allra mest (”arbete” blir vars och ens favoritsysselsättningar). Ett fantastiskt blomstrande och harmoniskt samhälle växer då fram, där människor trivs med livet, och utomordentlig kvalité skapas i tusen och en detaljer.

I en centralbanksekonomi, dvs dagens ekonomiska samhällssystem, skapas sålunda absolut gigantiska och i längden destruktiva pyramidspel på grund av räntesystemet, vilket visar sig i form av bland annat återkommande finanskriser, som jag med belägg menar är centralt dirigerade och styrda. Dessa pyramidspel saboterar som vi vet samhället på tusen och ett sätt, samtidigt som pengarna kontinuerligt omfördelas till att hamna hos några förhållandevis få rika på bekostnad av resten av mänskligheten. Pengarna ansamlas hos dem som befinner sig i toppen av diverse ekonomiska pyramider. Räntesystemet skapar en ständigt vidmakthållen brist på pengar i samhället, pga att mer pengar går tillbaka till långivarna än samhället/låntagarna tar emot, något som hela tiden kompenseras genom att i princip ytterligare lån mot ränta måste tas.

EU:s Lissabonfördrag kallar den typ av ekonomi som jag föreslår för ”monetärt finansierad ekonomi”, och förbjuder (!) uttryckligen denna slags ekonomi med hänvisning till att systemet leder till inflation. Jag visar i min trilogi att detta inte är sant. Genom att införa 22 speciella ”samhällsnycklar”, går det utmärkt väl att skapa en samhällsekonomi som är både inflationsfri och människovänlig, där alla människor får det utomordentligt bra materiellt sett och samtidig en grund för stor livsglädje, därför att all arbetslöshet, all social utslagning och nästan all kriminalitet då så gott som automatiskt elimineras. Detta därför att alla kommer att arbeta kravlöst med sina favoritsysselsättningar utan att skada varandra, samtidigt som konkurrens om värdena undanröjs. Människor kommer att kunna syssla med saker som man trivs med, och samtidigt vara till glädje och nytta för sig själva och samhället. Många av dagens yrken kommer att finnas kvar, men kommer att utföras på annorlunda sätt och med betydligt större entusiasm, därför att människor bestämmer över det egna livet samtidigt som de har det mycket gott ekonomiskt ställt. Man kommer att ha tid över till att umgås, lära känna varandra och ha det trevligt. Allt arbete kommer att kunna utföras utan stress. En basal förutsättning för den ekonomi som jag här mycket ytligt skisserar är att all spekulationsverksamhet (som idag står för ca 98 procent av världsekonomin) kommer att undanröjas, förbjudas i lag. Och som sagt, märk väl att monetärt finansierad ekonomi som välfungerande system är empiriskt bekräftad.

Du rekommenderas läsa trilogin, för att därigenom förstå att allt detta och mycket mer verkligen är fullt möjligt.

*

Ett klarläggande: En del läsare, har det visat sig, hakar upp sig på att det är för lite REFERENSER i min bok. Om detta är att säga: Många påståenden och antaganden i trilogin är underbyggda ”så gott det går”, dvs utifrån den information som finns tillgänglig i det samhälle vi lever i, som inte är så öppet som vi tror. Mycket information finns helt enkelt ingen tillgång till, utan mina slutsatser bygger då ofta på obekräftade, men logiska slutledningar, där jag också haft användning av min intuitiva förmåga. Meningen är, vilket jag noga vill understryka, att förhoppningsvis kommande ”mycket omfattande utredningar” ska bekräfta eller kullkasta allt det som byggs på indicier i trilogin. Själv tror jag att så gott som allt som jag påstår då kommer att bekräftas. Det säger sig självt att ”den dolda makt” vi pratar om här, inte har något intresse av insyn och öppenhet, varför ämnet, inklusive bankväsendet, är svårt att studera och forska på. Detta är en orsak till att referenser många gånger är sparsamma.