I trilogins tredje del, och glimtvis även i dess andra, demonstrerar Per den fullt realistiska möjligheten att vi alla kan skapa en betydligt rättvisare och mer blomstrande samhällsekonomi än dagens, grundad på GÅVOPRINCIPEN, lika villkor för alla människor, dvs inte som idag på ojämnt fördelade pengar på mycket ojämlika villkor. Det vill säga ett samhälle där pengar är GRATIS, och bara fungerar som det smörjmedel i samhällsekonomin som är pengars egentliga funktion, dvs att underlätta utbytet av varor och tjänster. Faktum är att lokala jordsamhällen under ledning av framsynta historiska personer redan har gjort experiment med alternativa samhällsekonomier i den riktningen. Vi tänker då inte på ”kommunistisk planekonomi”, utan på betydligt smartare och effektivare experiment som i något fall varit i bruk och till stort gagn för människor under flera hundra år: Kung Henry I:s tallysystem i England, Benjamin Franklins framgångsrika samhällsexperiment i Amerika på 1700-talet, Abraham Lincolns finansiella åtgärd under amerikanska inbördeskriget (som förmodligen kostade honom livet), kommunpolitikernas experiment på ön Guernsey i Engelska kanalen under perioder mellan åtminstone 1816-1958, samt Hjalmar Schachts framsynthet som lyfte Tyskland ur 1930-talsdepressionen. Historiska belägg för ett betydligt effektivare samhällsekonomiskt system än ”kapitalism” saknas sålunda inte. Per ger i trilogis avslutande del utifrån sina matematiska kunskaper på dylika historiska grunder ett lättbegripligt förslag till en ny slags samhällsekonomi i vår tid som torde gynna nästan alla människor. Men innan någon som helst förändring kan ske, måste roten till dagens onda, dvs det bedrägliga, undanröjas. Annars är förändring inte möjlig. Och för det krävs FÖRSTÅELSE AV PROBLEMET, vilket Per bidrar till.

Det så kallade bankväsendet började ”i tidernas begynnelse” (i detta fall på medeltiden, på ca 900-talet) i delar av nuvarande Europa principiellt sin verksamhet, då med utlåning av ”riktiga pengar”, huvudsakligen i form av rika människors depositioner, som guldsmeder (dåtidens bankirer) i egenskap av depositionsförvaltare i stor utsträckning, obs, FÖRSKINGRADE från sina uppdragsgivare och började låna ut mot ränta (trots Bibelns varningar för den saken). Senare utvecklades med tiden metodiken, genom att man kom på att det var så gott som riskfritt att dessutom FÖRMERA utlåningen byggt på ”luft” (luftdepositioner), dvs med pengar som man inte hade, en form av PENNINGFÖRFALSKNING. Därmed var det som banker över hela världen idag förskönande kallar ”fractional reserve banking”, FRB, fött. Sista affärssteget har tagits i dataåldern i och med att affärsbankerna, i likhet med centralbankerna, nu STRUNTAR I DEPOSITIONER (som förr ansågs nödvändiga som back up) och tillverkar nya utlåningspengar helt fräckt helt och hållet ur tomma luften genom att knappa in datasiffror på ett konto, även det givetvis ren och skär penningförfalskning. Referenser till att det faktiskt förhåller sig så redovisas i boken samt i extratexten med rubriken ”Hjälp till de stora utredningarna angående det perfekta kriminella systemet som har byggt sin egen statsapparat i åtminstone 173 nationer”, som återfinns på hemsidan www.nyaekonomiskasystemet.se. Även den visselblåsande bankmannen och insidern Michael Kumhofs korta föredrag i den här videon ger belägg för bankernas i system satta penningförfalskning: https://www.youtube.com/watch?v=uCyQUkPizIY . Intressant att konstatera är sålunda att dagens kommersiella bankutlåning en gång i tiden började som ett förskingringsbedrägeri, som senare kom att utvidgas med falskmynteri, och, som vi strax ska se, som lök på laxen, också kom att handla om urkundsförfalskning. Idag har man dessutom utvidgat bedrägeriarsenalen med penningtvätt (se nya del I av trilogin hur det går till) i jättelik global skala utan att människor i gemen förstår den saken. Inte ens media har ännu lyckats genomskåda detta. Än mindre samhällets ekobrottsförebyggande myndigheter inklusive polisen. Min gissning är att penningtvätteriet hamnar under dessa myndigheters radar helt enkelt därför att det är alltför sofistikerat. I alla de nämnda brottshänseendena måste man ge upphovsmännen credit, då de gjort ett imponerande jobb från kriminell synpunkt! Detta historiska skeende måste man ta med för förståelsen, när man nu i modern tid bedömer bankerna och häpnar inför deras påkostade marmorpalats. Även Sveriges idag högt ansedda och ”anrika” riksbank började i själva verket sin verksamhet på detta kriminella sätt. Det tredje och kanske allvarligaste brottet som hör ihop med bankverksamhet är som vi nyss antydde URKUNDSFÖRFALSKNING. Banker lånar nämligen generellt ut pengar tillverkade ur tomma luften, som de utan att skämmas det minsta oriktigt påstår är deras egna – annars kan man ju inte kräva tillbaka dem! – pengar som i själva verket saknar en formell, d.v.s. en i lag fastslagen, ägare – ty någon sådan lag finns inte – vilket är en absolut huvudsak i Per Lundgrens trilogi. Banker generellt lånar alltså ut, och kräver tillbaka med ränta, något som sålunda dels är tillverkat ur tomma luften, och som man formellt inte är ägare av (ett faktum som alla som sitter med dyra banklån kanske borde ta sig en funderare över…).

Men det finns ett ännu större saksammanhang att förstå – hör och häpna – nämligen det dolda och destruktiva syftet med CENTRALBANKSEKONOMI (dvs kapitalism) i sig, som är det riktigt stora systemsatta och samhällsskadliga bedrägeriet bakom kapitalismen i dess hela vidd världen över: Grundbulten i centralbanksekonomi är att medvetet (dvs på ett planlagt sätt), och definitivt helt i onödan, se till att det alltid föreligger EN BASAL BRIST på pengar i samhället, i alla samhällsmaskinerier. Är det någon som inte har hört den offentliga sektorns mantra: ”Det har vi inte råd med”? Och varför denna brist? Jo, ty då TVINGAS alla medellösa enskilda människor i stort sett, och även institutioner såsom företag, kommuner, landsting och motsvarande, och även hela länder, som vill realisera planer, önskedrömmar, eller när det gäller människor, ofta bara för att klara livhanken och få tak över huvudet, in i fållan att bli LÅNTAGARE av pengar hos organiserade bankirer – mot RÄNTA, dvs skuldsätta sig. En ränta som ensidigt gynnar den utlånande parten och missgynnar den låntagande, en ränta som hela tiden mal på och spär på den grundläggande bristen på pengar i samhället – som gör att människor och institutioner måste låna ännu mer, varvid det som kallas en ond cirkel därmed är ett faktum. Ty det enda sätt i stort sett på vilket nya pengar tillförs samhället i en centralbanksekonomi är via LÅN. Centralbanksekonomi (kapitalism) är synonym med denna låneekonomi. Som bonus håller bristen på pengar också tillbaka samhällsutvecklingen, i linje med centralbanksekonomins arkitekters önskemål av skäl som redovisas i trilogin. Smart uträknat av dem som tjänar på det, men nu avslöjat av Per Lundgren och även av andra forskare. ”Den som är satt i skuld är ofri.” Det gäller enskilda individer likaväl som hela länder. Om detta (som Per kallar ”problemet”) handlar del I och II i trilogin.

Man kan säga att trilogins analys av ”problemet” leder fram till två generalfrågor, A och B, som måste nå fram till allmänheten i samhällsdebatten och besvaras av alla folk i praktiskt taget alla nationer:

A] Är det rimligt att en liten grupp mycket intelligenta personer, som som kollektiv betraktade har ägnat sig åt allvarliga lagbrott (penningförfalskning, urkundsförfalskning, stöld i form av expropriationer/utmätningar och penningtvätt) i större och större samhällsskala under hundratals år som affärsmetod, och som gradvis under denna tid i lönndom tack vare sin rikedom har övertagit den egentliga statsmakten i flertalet nationer, ska få fortsätta att med sin metod bygga det moderna samhället? I så fall kommer den moderna framtidsstaten att ledas av kriminella inom ramen för så kallad högnivåkriminalitet, varmed menas en kriminalitet som ytligt betraktad ger ett falskt sken av lag och ordning, eftersom dessa kriminella har makt att via köpta ombud stifta lagar till sin egen fördel. Vilket leder till nästa fråga:

B] Är det rimligt att nämnda grupp personer ska tillåtas att införa lagar som avkriminaliserar (legitimerar) deras egen kriminalitet?

Ty i så fall blir konsekvensen att penningförfalskning, urkundsförfalskning, stöld och penningtvätt blir tillåtet för det nämnda lilla personkollektivet, medan samma brott bestraffas hårt för samhällets övriga medborgare (minst 99 procent av befolkningen). I så fall en minst sagt märklig samhällsordning måste man som rättsmedveten utbrista! Om dylika märkliga och segregerande lagar tillåts, innebär det att en slags gräddfil skapas i samhället, där det blir fritt fram för en liten grupp personer, att med stöd av sina egna lagar fortsätta på redan inslagen kriminell bana. Deras grundläggande och fortsatta kriminalitet kommer i så fall att ske inom de falskt respektabla ramar som den moderna staten tillhandahåller, i intimt samarbete med ett privat bankväsende som tillverkar samhällets pengar ur tomma luften. Väl att märka att samma kriminella persongrupp som gynnas av denna gräddfil och som kommer att stå över lagen, sålunda i stor utsträckning är densamma som har byggt den hittillsvarande lagstiftande och verkställande statsapparaten. Staten kommer i så fall de facto att fortsätta sanktionera de fyra denna dag pågående allvarliga lagbrotten (penningförfalskning, urkundsförfalskning, stöld och penningtvätt) som bankväsendet utan att skämmas ägnar sig åt mitt framför ögonen på allmänheten, och det kommer att ske i åtminstone 173 centralbanksnationer världen över. Dessa omständigheter analyseras i detalj i trilogin. Allt detta är ett faktum i den tid vi lever i, år 2018!

I Per Lundgrens förslag till nytt ekonomiska system, det som Per kallar ”EN MÄNNISKOVÄNLIG VÄL FUNGERANDE MONETÄRT FINANSIERAD EKONOMI”, som är synonym med ”problemets lösning”, och som presenteras i trilogins del III, ser man istället till att den nu basala bristen på pengar i samhället omvandlas till ett dito ÖVERFLÖD, vilket kommer att verka som rena vitamininjektioner, ja, mycket mer än så, i samhällena, ALLA människor till gagn (samtidigt som man effektivt och sinnrikt ser till att motverka inflation). Pers bidrag ligger i detta nya ekonomiska systemförslag, som baseras på 22 ”nycklar” till framgång. 11 av dessa nycklar är Pers egenhändiga konstruktioner utifrån hans matematiska kunskaper i kombination med insikter i högkulturkunskaper, medan de 11 övriga nycklarna har Hjalmar Schacht, Hitlers ekonomiminister fram till 1937, som upphovsman. Schacht som i sin tur studerade historiska tillämpningar av ”monetärt finansierad ekonomi”, innan han, som nämnt, med sina 11 nycklar tog Tyskland ur 1930-talsdepressionen på ett sätt som då gav eko i hela världen. När man i moderna sammanhang talar om kapitalism, kommunism och socialism, menas sålunda att samtliga dessa system är olika sidor av ett och samma mynt, nämligen att pengar förs ut i samhället via lån mot ränta, dvs är ”lån mot ränta-ekonomier”. I del III av trilogin redovisas förslaget till ett nytt samhällsekonomiskt system som INTE bygger på användande av principen lån mot ränta. Istället förs pengar här ut i samhället som GÅVOR med strikt beaktande av de nämnda 22 samhällsnycklarna, varpå ett MÄNNISKOVÄNLIGT väl fungerande (inflationsfritt) monetärt finansiellt ekonomiskt system framträder med skapandet av ett utomordentligt ekonomiskt välstånd (ekonomiskt oberoende) för ALLA samhällets invånare.

Här betonas att den som har makten över ett samhälles pengar (idag är det oerhört mycket som pekar på att den makten tillhör en dold internationell bankirelit), också besitter den reella makten över samhället, där ”politiken” mest är ett spel för galleriet. På vilka sätt bankirernas maktutövning sker redovisas i trilogin. Det är därför vi idag, enligt Pers åsikt, lever i en falsk demokrati, i en DEMOKRATIILLUSION. Därför är det av yttersta vikt att det i framtidens samhällssystem blir FOLKET som ensamt tilldelas denna makt över pengarna. Per tar därför i trilogin upp ytterligare tre frågeställningar som är av avgörande betydelse att varje samhälle, varje folk, tar ställning till:

Fråga 1. Vem eller vilka skall kontrollera de penningtillverkande maskinerna i varje enskilt land?
Fråga 2. Vem eller vilka i världens länder skall ÄGA pengarna som de penningtillverkande maskinerna skapar ur tomma intet?
Fråga 3. Enligt vilka regler skall pengar som skapas ur tomma intet föras ut i samhället i varje enskild nation?

Tre frågor som idag, trots deras monumentala betydelse, inte alls debatteras. Kan det vara så att ”locket ligger på debatten” av skäl som folket inte råder över?

En enkel fråga i detta sammanhang: Om svenska staten (folkets förlängda arm) verkligen vore herre i sitt eget hus, dvs ensam bestämde över alla pengar som via Riksbanken tillverkas och används i det svenska samhällssystemet, alltså hur mycket som behövs dels till statsbudgeten, dels för att svenska folket alltid ska ha välfyllda plånböcker, varför ser staten i så fall inte till att rätt och slätt så gott som helt gratis tillverka just den mängden pengar, varken mer eller mindre? Jag menar, utan att behöva beskatta folket med en enda krona eller låna pengar av banker och åsamka svenska folket en statsskuld (som i slutänden ska betalas med skatter)? Det sägs ju att staten äger landets pengar (även om den saken inte är uttryckt explicit). Tja, är det inte så, att just därför att det inte förhåller sig på det viset, utan att både staten och allmänheten måste gå omvägen och LÅNA pengar av banker, i själva verket är det starkaste beviset för att det är NÅGON ANNAN än folket som ytterst bestämmer över svenska staten, Sveriges Riksbank och landets pengar, nämligen den som tjänar på saken? Att denna NÅGON ANNAN, genom att staten tar ut skatter och försätter staten i skuld, kontinuerligt med lagens hjälp RÅNAR svenska folket. En person som har förstått den saken är amerikanen Larken Rose, som i den här videon speglar analoga förhållanden i USA. Se den! Ord och inga visor. (https://www.youtube.com/watch?v=ngpsJKQR_ZE )

Gissar att många tänker att ovanstående är för enkelt för att kunna vara sant. Men tänk efter. Att staten (folket) direkttillverkar sina egna pengar, istället för banker som ett helt onödigt mellanled med dunkla ägarstrukturer och med utlåning mot ränta som affärsidé, är grunden i en monetärt finansierad samhällsekonomi.

Avsikten med trilogin är att den ska sporra allmänheten, ja, hela folket, att med en röst kräva STORA OFFENTLIGA UTREDNINGAR, som djupgående tar reda på hur det faktiskt förhåller sig med bankerna och den hemliga bakgrundsmakten i det svenska samhället, utifrån de missförhållanden som trilogin så starkt indikerar. Utredningar där ingen sten lämnas ovänd på. Och att samma utredningar på sikt också ska komma till stånd i andra länder, i första hand i USA. Det senare är anledningen till att de 17 sista kapitlen i trilogins del II specifikt ägnas åt hur kapitalismen en gång i tiden försåtligt tog över i Amerika, kapitalismens Mecka. Detta trots att den amerikanska revolutionen på 1700-talet hade sitt ursprung i helt motsatta ideal.

Slutligen: Den brittiska författaren GEORGE ORWELL diskuterar i sin klassiska roman ”1984” frågan hur en given maktelit bör agera för att behålla sin en gång uppnådda makt. En risk för makteliten är att ”massorna”, dvs allmänheten, får en anledning att göra revolt. Så här säger Orwell: ”The masses never revolt of their own accord, and they never revolt merely because they are oppressed. Indeed, so long as they are not permitted to have STANDARDS OF COMPARISON, they never become aware that they are oppressed.” (Svenska: Massorna revolterar aldrig av sig själva, och inte heller därför att de är förtryckta. I själva verket kommer de aldrig att förstå att de är förtryckta så länge de inte har NÅGOT ATT JÄMFÖRA MED.) Häri ligger en stor sanning. Det är så diktaturen i dagens Nordkorea fungerar. Så länge massorna inte har något att jämföra med, förstår de inte att det finns en annan, långt bättre, verklighet, och tror då att de lever i den bästa av världar så som den inhemska propagandan påstår, trots att de nära på dör av svält och umbäranden.

1989 föll Berlinmuren och de kommunistiska öststatsregimerna krackelerade en efter en. Vad berodde det på? Ja, åtminstone starkt bidragande var att regimernas politruker begick ett ur deras synvinkel fatalt misstag, genom att successivt under 60-, 70- och 80-talet lätta på tyglarna beträffande ”information utifrån”, vilket resulterade i att allmänheten med egna ögon kunde konstatera att propagandan de matades med angående ”Väst” inte stämde. ”Massorna” fick ”NÅGOT ATT JÄMFÖRA MED”. Av detta förstår man att information kan vara som dynamit, den kan riva murar.

Och samma sak gäller kapitalismen: Så länge det inte finns någon framlagd jämförelse med ett betydligt bättre system, kan kapitalismens (centralbankssystemets) dirigenter känna sig tämligen ohotade. Därför har det under tidens gång varit så viktigt för dessa att undanhålla allmänheten de historiskt bevisliga fördelarna med en väl fungerande monetärt finansierad ekonomi, och också aktivt motarbeta detta alternativa ekonomiska system, så snart det försökt göra sig gällande, vilket historien visar många exempel på. Trilogin i ett nötskal innebär att denna senare samhällsekonomis kolossala fördelar nu kan beskådas i fullt dagsljus, att det nu finns NÅGOT ATT JÄMFÖRA MED. När faller kapitalismen?

*

För den som vill ha en kort förklaring av vad Per Lundgrens förslag till nytt ekonomiskt samhällssystem innebär i sak, kommer här en sådan författad av Per (hela trilogins del 3 är sålunda i sig en betydligt utförligare förklaring):

Den samhällsekonomi som jag föreslår är en variant (vidareutveckling) av så kallad monetärt finansierad samhällsekonomi. Det är en typ av samhällsekonomi där man inte använder sig av räntor, och i förhållandevis liten grad eller inte alls av lån (som i så fall är räntefria). I stället för att som i centralbanksekonomi använda lån mot ränta som metod att föra ut pengar i samhället, förs pengar ut som GÅVOR direkt till människor och företag i förhållande till deras behov. Detta blir möjligt genom att människorna i samhället (folket) börjar ÄGA samhällets pengar redan i och med att dessa tillverkas, samtidigt som man har full kontroll över penningtillverkningen i sig. Idag sköts samhällets tillverkning av pengar av en liten hemlig grupp av människor, som i första hand tänker på sig själva, utan att ta hänsyn helhetens bästa. Det blir då denna lilla grupp människor som får det mycket bra ekonomiskt i livet, medan resten blir mer eller mindre utsugna och många gånger får det ekonomiskt svårt i livet. Det historiska facit visar att denna hemliga grupp av personer valt att skapa politiska partier runt om i världen vilande på en och samma grundideologi: nyliberalism. Det är en typ av politisk ideologi som såg dagens ljus på Chicago-universitetet i USA under 1970-talet och som sedan stegvis implementerats i nation efter nation med hjälp av den internationella frimurarordens extremt välutvecklade och välfinansierade och globalt omfattande organisation med sin hemliga globala politiska styrning (den så kallade makten i makten). Nyliberalism är den ideologi som skapat en samhällsstruktur byggd på girighet och egoism i vår tid på bekostnad av allmän välfärd. En ideologi som smygande upphöjts till nära nog en naturlag: omvärldens konkurrens kräver att människan är sig själv närmast, är smart, om nödvändigt på andras bekostnad, där nyliberalismens ”vinstprincip” är den heliga graal som nästan alla politiska partier idag omhuldar, inkluderat socialdemokratin. Allt handlar om pengar i samhället, där var och en är sig själv närmast.

När ränta som pålaga tas bort genom lagbeslut, försvinner alla de pyramidspel som ränta de facto orsakar. Pyramidspel inom bostadssektorn, i banksektorn i stort och i rader av ytterligare samhällssektorer, där lån mot ränta används som affärsmetod och trissar upp priser i olika typer av ”bubblor” —  som till slut, vilket ekonomisk historia visar, brister och skapar framför allt ekonomiskt, men också mer eller mindre socialt kaos med därtill hörande lidanden. Observera än en gång att det inte handlar om att införa kommunism/socialism, utan om att införa en i själva verket beprövad typ av människovänlig och effektiv samhällsekonomi, som gör att alla människor i princip blir, ja, ”miljonärer från vaggan till graven”. Samtidigt får alla människor en grundlagsskyddad rätt i systemet att ägna sig åt (arbeta med) den sysselsättning i livet som var och en som individ älskar allra mest (”arbete” blir vars och ens favoritsysselsättningar). Ett fantastiskt blomstrande och harmoniskt samhälle växer då fram, där människor trivs med livet, och utomordentlig kvalité skapas i tusen och en detaljer.

I en centralbanksekonomi, dvs dagens ekonomiska samhällssystem, skapas sålunda absolut gigantiska och i längden destruktiva pyramidspel på grund av räntesystemet, vilket visar sig i form av bland annat återkommande finanskriser, som jag med belägg menar är centralt dirigerade och styrda. Dessa pyramidspel saboterar som vi vet samhället på tusen och ett sätt, samtidigt som pengarna kontinuerligt omfördelas till att hamna hos några förhållandevis få rika på bekostnad av resten av mänskligheten. Pengarna ansamlas hos dem som befinner sig i toppen av diverse ekonomiska pyramider. Räntesystemet skapar en ständigt vidmakthållen brist på pengar i samhället, pga att mer pengar går tillbaka till långivarna än samhället/låntagarna tar emot, något som hela tiden kompenseras genom att i princip ytterligare lån mot ränta måste tas.

EU:s Lissabonfördrag kallar den typ av ekonomi som jag föreslår för ”monetärt finansierad ekonomi”, och förbjuder (!) uttryckligen denna slags ekonomi med hänvisning till att systemet leder till inflation. Jag visar i min trilogi att detta inte är sant. Genom att införa 22 speciella ”samhällsnycklar”, går det utmärkt väl att skapa en samhällsekonomi som är både inflationsfri och människovänlig, där alla människor får det utomordentligt bra materiellt sett och samtidig en grund för stor livsglädje, därför att all arbetslöshet, all social utslagning och nästan all kriminalitet då så gott som automatiskt elimineras. Detta därför att alla kommer att arbeta kravlöst med sina favoritsysselsättningar utan att skada varandra, samtidigt som konkurrens om värdena undanröjs. Människor kommer att kunna syssla med saker som man trivs med, och samtidigt vara till glädje och nytta för sig själva och samhället. Många av dagens yrken kommer att finnas kvar, men kommer att utföras på annorlunda sätt och med betydligt större entusiasm, därför att människor bestämmer över det egna livet samtidigt som de har det mycket gott ekonomiskt ställt. Man kommer att ha tid över till att umgås, lära känna varandra och ha det trevligt. Allt arbete kommer att kunna utföras utan stress. En basal förutsättning för den ekonomi som jag här mycket ytligt skisserar är att all spekulationsverksamhet (som idag står för ca 98 procent av världsekonomin) kommer att undanröjas, förbjudas i lag. Och som sagt, märk väl att monetärt finansierad ekonomi som välfungerande system är empiriskt bekräftad.

Du rekommenderas läsa trilogin, för att därigenom förstå att allt detta och mycket mer verkligen är fullt möjligt.

*

Ett klarläggande: En del läsare, har det visat sig, hakar upp sig på att det är för lite REFERENSER i min bok. Om detta är att säga: Många påståenden och antaganden i trilogin är underbyggda ”så gott det går”, dvs utifrån den information som finns tillgänglig i det samhälle vi lever i, som inte är så öppet som vi tror. Mycket information finns helt enkelt ingen tillgång till, utan mina slutsatser bygger då ofta på obekräftade, men logiska slutledningar, där jag också haft användning av min intuitiva förmåga. Meningen är, vilket jag noga vill understryka, att förhoppningsvis kommande ”mycket omfattande utredningar” ska bekräfta eller kullkasta allt det som byggs på indicier i trilogin. Själv tror jag att så gott som allt som jag påstår då kommer att bekräftas. Det säger sig självt att ”den dolda makt” vi pratar om här, inte har något intresse av insyn och öppenhet, varför ämnet, inklusive bankväsendet, är svårt att studera och forska på. Detta är en orsak till att referenser många gånger är sparsamma.